Systraskap

Det är två och en halv vecka tills jag flyttar från Åbo. Jag sörjer redan att jag snart kommer flytta från dem: Åbofeministerna. I går kväll träffades vi hemma hos en i gruppen för att prata privilegier, äta körsbärstomater och chips och fundera kring våra positioner och utgångspunkter i livet. Jag kände att det var ett stort privilegium att få vara där, att få lufta tankar och höra andras upplevelser. Att folk börjar en mening med ”Det här kommer låta så fånigt, men…” eller ”Tolka mig så generöst du kan, men…?” – och vågar fortsätta meningen. Den tilliten, på något vis. Den tryggheten. Att våga ställa frågor, våga dryfta halvfärdiga tankar. Jag tror inte jag på allvar förstår storheten i det, men jag känner det, någonstans i själen.

I dag känner jag det i magen. Vi hade så trevligt att några av oss fortsatte på ett glas efteråt, och jag skrattade så jag grät och halvlåg över bordet, skrattade så jag fick träningsvärk i magen. Jag sörjer att jag inte kan träffa alla ännu en gång innan jag flyttar, gläds åt att jag ändå får träffa några igen innan jag flyttar. När jag skulle sova var hjärtat fullt av värme och huvudet fullt av tankar. Jag tror inte jag på allvar förstår storheten i det, för allt är större än jag hade kunnat ana.

3 kommentarer

Filed under dagbok

3 responses to “Systraskap

  1. Ja, Åbofeministerna är nog en helt fantastisk grupp! Är så ledsen för att jag inte hann komma på träffen, för känner att ämnet skulle varit hur intressant som helst att bolla kring.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s