Epilog efter april

Andra bloggare gör en summering av och tillbakablick på det gångna året runt nyår. Inte jag, inte. Den enda gången jag gör någon slags sammanfattning är efter National Poetry Writing Month.

Efter denna månad har jag 34 nya dikter, samt engelska översättningar av två av dem. Första halvan av månaden gick bra. Jag minns att jag redan första dagen satt vid en dator på stadsbiblioteket och skrev ivrigt. I mitten av april reste jag till Sverige över en helg, och efter det tappade jag lite farten och inspirationen. Trots allt hängde jag kvar, vilket jag förstås är mycket glad över. Att ha en gemenskap att skriva i och få stöd från, att kunna inspireras av andras dagliga dikter – det är vad jag uppskattar med NaPoWriMo. Det är idel positiv stämning och uppmuntran, vilket jag tror är mycket viktigt i kreativt skapande. En skrivkurslärare sade en gång, att hen tror på att uppmärksamma skribenter på det de är bra på. Då utvecklar de sina styrkor, och svagheterna har en tendens att försvinna av sig själva. Jag är benägen att hålla med.

Av mina 34 aprildikter är fyra på rim. Andra har blivit långa, mycket längre än vad jag brukar skriva, såsom dikten till och om min syster, Systra mi, och siardikten Spådom. En dag blev jag upplyft på NaPoWriMo:s hemsida som dagens deltagare. Det var alldeles fantastiskt. Jag fick uppmuntrande kommentarer och komplimanger och nya läsare. Dikten som uppmärksammades var dessutom en av dem som jag är mest nöjd över av denna vårs alster, nämligen Beundrarbrev. En annan dikt som blev en personlig favorit är Vardag, i sin skenbara enkelhet.

Lyrikmånaden till ära publicerade jag också min första chapbook någonsin! Ett litet steg för poesin, men ett stort steg för poeten. Road trip är en kort diktsamling som utspelar sig bland vägdamm och blod, och finns till salu för en liten slant för intresserade.

DSC05489

Många dagar har jag följt NaPoWriMo:s prompt, som att skriva en tritina i form av dikten Rhododendron (aldrig förr har jag väl använt det ordet i poesi!). En av de svåraste prompten var uppmaningen att skriva ”a poem that includes a line that you’re afraid to write”. Att skriva en rad som man är rädd för att skriva var förvånansvärt tungt. Det kändes inte heller möjligt att bara använda en rad som utgångspunkt, och sedan skriva själva dikten om något annat. Nej, hela dikten blev att handla om den rädslan, och att sätta sina rädslor på pränt är att erkänna dem. Jag tänkte åter en gång på Walter J. Ong: ”Att skriva, att anförtro ordet till rummet vidgar språkets möjligheter till det närmast omätbara […]”. Till det närmast omätbara. Det ni.

De dagar jag inte har följt prompten har jag ofta tagit inspiration från låtar, teveserier eller annat populärkulturellt. Det är också något nytt! För det mesta gräver jag i min egen vardag och omgivning efter inspiration, men det har varit givande att också undersöka fiktion i diktform. ”Jag gör fiktion av verkligheten”, står det i min lilla presentation här på bloggen, men hur blir det då att göra fiktion av fiktion? Till exempel blir det dikt om att vara vän med psykopaten Moriarty eller om gangsterfamiljen Shelby.

Det kanske finaste med NaPoWriMo är ändå hur poesin blir mer närvarande i vardagen. ”Jag märker att jag är mera uppmärksam på det som känns poetiskt för att det är aktuellt just nu”, skrev en vän åt mig i mitten av månaden och jag gladdes så. Något liknande sade en annan vän när vi träffades på kaffe här om veckan. Och där har vi kärnan i det hela, tror jag. Att poesi inte ska vara något svåråtkomligt, elitistiskt eller ogreppbart – utan något närvarande, tillgängligt och givande.

3 kommentarer

Filed under dagbok

3 responses to “Epilog efter april

  1. Även om du tycker att du tappade fart efter er resa, så är jag imponerad över de dikter du åstadkommit. De är varierande och berikande. Så tack för att vi också i år fått följa med på din diktresa! :)

    • Tack själv för att du har varit med, läst och kommenterat! Det är otroligt givande att få så direkt respons på dikter som det är möjligt via en blogg :)

  2. Very true – poetry becomes part of daily life – totally agree :-). And it should stay that way, even when April is over.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s