Det blev några dagars diktpaus här på bloggen. En helg tog nämligen en vän och jag båten över till Sverige.
Vi tillbringade en solig och kall dag i Stockholm. Det är något väldigt fascinerande med att anlända halv sju på morgonen och se staden vakna.
Vi promenerade omkring, tittade i bokhandlar och jag blev så betagen av ett kafébiträde att jag var tvungen att skriva en kärleksdikt tillägnad henne.
”mjuka ord
XXXXXXspråk som honung
XXXXXXXXXXXXlångt fram på tungan
~ utdrag ur dagens dikt 14 april
Vårt mål var Mariefred, den löjligt idylliska staden med en efterlängtad vän, ett slott och ett beryktat lejon!
Kvällspromenad genom hjorthagen.
En stad värdig Astrid Lindgren. Det var som att bo i kulisser till en film. Stadens centrum var två spottlängder långt.
Här är Thät Läyon! Efter flera år har vi äntligen sett det (och i mitt fall härmat det). Jag skrev en dikt till lejonet.
Ode till Thät Läyon
O, du Läyon af Thät Slott!
Äntligen vi mötas fått.
Synen av Dig är otrolig,
uppsynen otroligt rolig:
Livlöst glas gör blicken blank,
maläten är svans och mank.
Tänderna i munnen bred
omger tungan, platt och sned.
Trots Du värdigheten mist:
skrattar bäst som skrattar sist!
Världens skönhet skall förgå.
Flinande Du ful bestå.
Under den två dygns långa vistelsen pratade vi mycket litteratur, och citerade bland annat Harry Martinson.
”Juni natt blir aldrig av
liknar mest en daggig dag”
Så ljuvlig var nämligen den havsdoftande natten, trots att det bara var april.
Åh, vad roligt med en liten resa till Sverige. Mariefred är verkligen charmigt, det är några år sedan vi var där med min mor och ja, det är en tjusig stad. Jag tror vi åkte med en riktigt gammaldags järnvägslinje till staden, för att ta ångbåt därifrån.
Det är nog att resa på idylliskt sätt, det också! Mitt sällskap och jag reste med buss, båt, tunnelbana, tåg och buss igen innan vi var framme. Tyvärr varken ångloksdraget tåg eller ångbåt.
Det kommer säkert nya gånger om ni vill testa det :) Jag kan tänka mig att det också är mer säsongsbetonat med tåget :)