Aprillyrik dag 7 – Rhododendron

Det är hur hon kisar när hon tänker
hur hon kupar sina händer
hur hon ler när jag säger: rhododendron

Vi vilar under en rhododendron
och jag tänker:
det är nu det händer –

Det är nu vi händer
när luften är tung av rhododendron
när ingen av oss längre tänker

Jag tänker inte på rhododendron utan på hennes trevande händer

Dagens prompt – att skriva en tritina – var svårt, men roligt. En tritina är en dikt bestående av tre strofer med tre rader i varje, samt en avslutande rad. Tre ”slutord” används för att avsluta raderna i varje strof, i mönstret ABC, CAB, BCA, och alla tre slutord förekommer i den sista raden.

Jag tog hjälp av vänner för att samla ord. Min vän Linn gav mig ordet ”tänker”, min vän bidrog med ”rhododendron” och själv valde jag ”händer”. Linn och jag bestämde oss för att samarbeta och med två av tre slutord gemensamma skrev också hon en tritina. Det var väldigt spännande att se hur lika och samtidigt olika våra dikter blev, då vi ändå hade två slutord och versmåttet gemensamt! Det är det bästa med NaPoWriMo – att finna en gemenskap i lyriken.

7 kommentarer

Filed under skönlitterärt

7 responses to “Aprillyrik dag 7 – Rhododendron

  1. Jag har aldrig hört talas om en tritina, men det blev en fin liten dikt med rhododendron. Det var mitt barnbarns älsklingsord när hon lärde sig prata… det andra var deodorant. Oj, vad vi tränade. :)
    Kram! :)

    • Jag hade heller inte hört talas om tritina innan, men det är tydligen en nyare och kortare version av en sestina, en mer känt versmått. Min farbror tyckte att ”datortangentbord” borde vara mitt första ord, men det lyckades han nog inte med. Jag förstår ändå ditt barnbarn, ”rhododendron” ligger så trevligt i munnen”

  2. Jag tycker om din dikt. Den säger så mycket, men lämnar ändå så mycket åt fantasin.

    • Tack ska du ha för din kommentar, vad roligt att du gillar den!

      • Ja, det kändes så futtigt att skriva att jag tycker om den, men jag visste inte hur jag skulle formulera mig bättre än så… Jag ser blommorna framför mig och allt som kan hända och känner stämningen och spänningen, men hur beskriva det på ett bra sätt?

      • Oh, precis så där, om inte annat! Jag blir ju alltid så glad när folk tycker om det jag skriver och tar sig tid att kommentera. Då känns det som om jag har lyckats, när diktens känsla förmedlas till läsaren :)

  3. Pingback: NaPoWriMo – Day 7 – “The Endless Beauty Of An Authentic Voice” by David Ellis | toofulltowrite (I've started so I'll finish)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s