Tid

Det tar tid att söka arbete, sägs det på Arbetsforums kurstillfälle för arbetssökande. Det tar tid att skriva ett bra cv, en bra ansökan. Att söka arbete är ett heltidsjobb i sig.

På deras hemsida återkommer den, gång på gång. Tiden.

”Det kan ta tid att hitta jobb och karriären går sällan spikrakt mot målet.”

”Att välja en karriär är en process, inte ett enskilt val. Det betyder att du måste:

  1. Känna dig själv och dina kunskaper
  2. Känna till olika branscher
  3. Använda dina kompetenser
  4. Skapa kontakter”

Att (lära) känna sig själv och sina kunskaper tar tid. Att undersöka och upptäcka olika branscher tar tid. Att skapa kontakter tar tid.

Att över huvud taget komma fram till vad en vill göra, vad en drömmer om och strävar efter tar så förbannat med tid.

Det var en eftermiddag när detta år inte var många dagar gammalt som jag satt på ett kafé med en kreativ systersjäl. ”Jag vill skriva”, sade jag till henne över våra kaffekoppar. ”Jag vill inte ta vilket jobb som helst för att hanka mig fram under våren. Jag vill skriva och se vad jag kan göra av det”. Det var första gången jag hade vågat uttala de önskningarna högt, jag var tvungen att vända ner blicken för att hålla tårarna borta. Så viktigt var det för mig. Så viktigt att jag ville gråta.

Jag hade stora planer då, livrädd men bestämd som jag var. Innan februari var slut skulle jag ha fått ordning på mitt liv, mitt skrivande och mitt jobbsökande. Nu är februari sedan länge mars och inte har jag fått den ordningen och rutinen som jag trodde och hoppades på. Vardagen för tillfället går mest åt till att – just det – hålla ihop vardagen. Tvätta kläder, handla, laga mat. Arbeta som privatlärare ett par timmar i veckan. Besvara mejl, skumma igenom mol.fi, skicka in blanketter och intyg till FPA, planera framtiden. Där emellan träffa vänner, se på teveserier och läsa.

Jag måste hela tiden påminna mig själv om att det är okej. Att detta också är ett sätt att leva. Att detta också är tid.

1 kommentar

Filed under dagbok

One response to “Tid

  1. Ja det är märkligt. Den vardag som går är ju tid. Den vardag som går är vårt liv. Ibland känns det så meningslöst att vår vardag, vårt liv, går åt till att stiga upp på morgonen, gå på jobb, gå hem från jobbet… Man borde njuta mer av de små pauser som livet erbjuder en, som när man söker jobb till exempel. Men banne mig vad det är svårt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s