Goda dagar

De som bestämmer saker har bestämt sig. ”Inget arbetskraftspolitiskt hinder för betalning av arbetslöshetsförmåner”, skriver de. Om jag tolkar från byråkratiska till klarspråk så tror jag det betyder att jag kommer få lite pengar av FPA medan jag är arbetslössökande. Visst har jag svurit över myndighetsmaskineri och pappersvändande – långsamt flyter Aura å som det heter här i Åbomen det är fint att maskineriet fungerar, om än långsamt.

Att ha en inkomst på ungefär 60 euro i månaden (plus allmänt bostadsbidrag och ett sparkonto, ska inte undanhållas) betyder att jag måste tänka en gång extra när det kommer till utgifter. Vissa saker vägrar jag pruta på – ekologiska ägg och finska tulpaner – men andra gånger är det omvägar som gäller. Jag har länge velat läsa om The Goldfinch av Donna Tartt, denna gång på svenska. Istället för att köpa den för en liten sedel har jag lånat den från biblioteket.

(Trots allt kunde jag inte låta bli att köpa en avskriven ungdomsroman, Ostrich Boys av Keith Gray. Den var ett impulsköp som kostade mig 70 cent, men citatet på pärmen var oemotståndligt: ”It’s not really kidnapping, is it? He’d have to be alive for it to be a proper kidnapping”.)

När jag börjat läsa Tartt på svenska får jag den makabra lusten att gå på konstmuseum, och sena fredagseftermiddagar är det gratis inträde till Åbo konstmuseum. Så jag cyklar dit, tittar på tavlor och är nöjd.

(Det betyder ju inte att jag inte suktar efter nyköpta böcker, trånar efter kafébesök och längtar efter att gå ut på ett glas vin en helgkväll. Det betyder att jag cyklar förbi alla de fina restaurangerna längs med ån, insuper kristallglansen och drömmer om att dricka skumpa.)

Att vara utan arbete och utan studier gör att vardagen får en annan måttstock. Goda dagar är de dagar som jag fyller med mening och göromål. Att träffa en vän på lunch är meningsfullt. Att skriva ett blogginlägg är att åstadkomma något. Att hålla en timmes tutorlektion är en aktivitet. Att läsa en roman är att göra något.

Imorgon får jag besök av allra finaste sort. Vi ska ha brunch, jag har köpt bondost och päron och ska koka pannkaffe. Min vän stannar ända till tisdag. Det blir goda dagar.

5 kommentarer

Filed under dagbok

5 responses to “Goda dagar

  1. Det värsta med att vara arbetssökande är känslan av meningslöshet som så lätt kryper på en. Du behövs inte är samhällets budskap, för enligt vårt samhälle skall vi ha ett jobb för att duga. Min räddning från meningslösheten var att vår åldrande hund behövde extra mycket omsorg under de sista månaderna han levde och att jag kunde vara med min far på vår sommarstuga var det fanns saker att göra. Skulle jag ha suttit i vår lägenhet och rullat tummarna skulle jag ha gått sönder.

    • Ja, det är nog viktigt att försöka hitta mening i sysslolösheten. Jag försöker göra det genom små ting, som romaner, blogginlägg och luncher. Att ta sig ut ur den där lägenheten åtminstone en gång om dagen för att se folk och andas.

      • Ja, det låter som en bra plan. Att träffa folk är jätteviktigt, även om alla vill diskutera ditt jobbsökande… Så kände jag i alla fall, att jag ibland också ville diskutera annat :)

      • Jag har tacksamt nog vänner som antingen är i samma situation eller är mycket förstående, så även om det blir en del jobbprat så diskuterar vi annat också! Int kan man ju bara prata arbete, int.

      • Nej det kan man verkligen inte! Men det är inte så lätt att få folk att förstå att man kanske inte ens vill prata jobb alltid, samtidigt hoppas man ju på att folk skall kunna tipsa en om jobb och då måste man ju prata om det… Litet av en ond cirkel det där.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s