Inte den här gången (heller)

Jag hinner inte läsa mer än början på mejlet, ”Du har denna gång tyvärr inte blivit utsedd bland de tolv deltagarna till författarutbildningen…”, innan jag skriker rakt ut. Fula ord. Fula ord, rakt ut, gång på gång, innan jag skriker fula ord ner i kuddarna i soffan där jag ligger och gråter hysteriskt.

Det är inte vackert och jag hoppas att grannarna inte är hemma.

Jag vet, rent logiskt, att det var en stor risk att jag inte skulle bli antagen den här gången (heller). Det är många sökande för de där tolv platserna. Men jag trodde och hoppades verkligen. Skickade in det bästa jag hade åstadkommit, ord skriva med hjärteblod och iver.

Det är alltid ruttet när ens bästa inte duger.

För en sekund tänker jag att jag fan ska sluta skriva, men det är bara en kort, fåfäng tanke. Vem tackar mig om jag slutar skriva? (Ingen.) Vem tackar mig om jag fortsätter skriva? (Nå, egentligen ingen där heller, men jag vet inte hur jag skulle leva om jag inte skulle skriva.)

Jag hade inte berättat åt så många att jag skulle ansöka, ifall det inte skulle gå vägen. (Nu berättar jag ju det i alla fall.) Men jag skriver åt mina närmaste vänner, att inte den här gången (heller) och att det känns ruttet. ”Det är det också”, svarar min vän. ”Det är ruttet med hinder för den som kan och vill men inte får”.

Då gråter jag igen. Utan fula ord, inte av ilska och besvikelse utan av kärlek och tacksamhet över den sympati jag får och de vänner jag har.

Och så tänker jag att den dag jag inte har ord i hjärtat och poesi i blodet är den dag jag är död.

13 kommentarer

Filed under dagbok

13 responses to “Inte den här gången (heller)

  1. Tack för att du fortsätter skriva! Jag tycker SÅ om ditt sätt att skriva och jag tror definitivt inte att jag är ensam om det :)

  2. Äsch vad tråkigt att höra! Jag tänker ändå hålla tummarna för dig, för din plats den finns nog någonstans den också. Alltid går ju livet inte alltid som man vill, men det löser sig nog. Hur klichéaktigt det än må låta så brukar det vara så. Så fortsätt du att skriva, jag sällar mig till hejarklacken med Henrik och säger att jag också tycker helt vansinnigt mycket om ditt sätt att skriva. Så heja heja!

    • Tack snälla du för komplimanger och hejaropen! Jag får försöka se det här som inte ett nederlag, utan något som sporrar. Jag skriver för livet, jag vet inget annat, för att parafrasera Sofia Karlssons visa.

      • Ja, jag tänker fortsätta heja, för jag tror på dig! :) det är jättesvårt att se motgång efter motgång som något som sporrar.. Det vet jag också. Finns det många författarskolor i vårt land eller söker du inom Norden?

      • Det var inte en regelrätt författarskola (sådana finns egentligen inte, möjligtvis undantaget Biskops-Arnös folkhögskola i Sverige), utan en lång skrivkurs under två års tid. Hittills har jag nog endast sökt och deltagit i skrivkurser av varierande slag inom någorlunda vettigt avstånd från min boningsort, så resten av Norden är helt outforskat på det området!

      • Ah, alright! Kan du tänka dig att gå liknande saker på finska då alltså också? :)

      • Jag ser nog inte det som troligt. Att skriva är så ofrånkomligt ihopkopplat med det språk jag skriver på (som i nittioåtta fall av hundra är svenska), och att prata om skrivande, att prata om egna texter och läsa och kommentera andras är något jag inte klarar av på annat språk än mitt modersmål.

      • Brabra, jag tänkte bara om du sökte kurser på finska också när du skrev att du söker i Åbo med omnejd :) Att skriva är verkligen personligt och att ha ett starkt modersmål gör nog att nivån på din text på ett annat språk inte på något vis blir lika välformulerat som på modersmålet.

  3. Jag tycker också det är konstigt med den där författarutbildningen (om det är den jag tror att det är…)
    TOLV deltagare? Och det finns en MASSA andra som vill vara med? Och utbildningen i sig kostar svinmycket? Borde det inte då vara lönsammare att dra flera grupper parallellt?
    Jag sökte inte i år. Mest på grund av att jag är fattig och för att jag ärligt talat inte trodde på mig själv. ”Jag kan inte skriva så bra att jag blir antagen så varför ens försöka / Svenskfinland vill ha SERIÖSA författare som skriver misärporr och inte fantasy/skräck/scifi…”osv osv.
    Det kom och gick i vågor, efter Nano kände jag mig lite mera hoppfull, att jag åtminstone har kapacitet att bli författare också UTAN kurs.

    Det samma gäller dig. :) Du skriver redan så underbart att jag inte riktigt vet vad mer du skulle kunna lära dig på en författarkurs. Jag tror att alla beståndsdelar som krävs för att bli en bra/intressant författare finns i originalpaketet och det enda man lär sig på kurser är hur man använder det.

    • Tack för snälla ord! Jag sökte till utbildningen (jag är rätt säker på att vi tänker på samma) dels för att få mer konkreta råd om till exempel hur en ska gå tillväga för att bli publicerad, dels för att få handledning men främst för att få ett sammanhang att skriva i. Jag har märkt att jag tycker väldigt bra om skrivkurser och får ut mycket av gemenskapen (om det är en bra grupp, vill säga), så det är nog det jag suktar efter! Annars tror jag som dig att det går att bli författare på egen hand också, det bevisas ju hela tiden!

  4. Klart att du ska fortsätta skriva och skriva i din egen stil, för din egen skull, för att vi är många som vill läsa det du skriver. Förstår att du är besviken för att du inte kom in på kursen, men tänk som så att när en dörr stängs, öppnas en annan. Det finns något annat som är menat för dig. Ha tålamod! Stor kram! <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s