Vintervila

Det är som att åka till ett dödsbo, där frånfället var väntat men kom lite hastigare än beräknat. Det mesta är undanplockat, uppordnat. Trädgårdsmöblerna står under tak, mattorna är ihoprullade. Skafferiet är nästintill tömt, men en burk snabbkaffe, lite honung och en oöppnad påse turkisk peppar har lämnats kvar. Spisen är inte avtorkad och någon har glömt en tekanna – fortfarande fylld med te – på den. Jag häller ut teet på backen, slänger tepåsarna i skogen.

Villor och sommarstugor under andra tider än somrar är märkliga. De är ändå inga dödsbon. De har bara gått i ide, ligger i träda. Vattnet stängs av i oktober, rangliga stänglar av prydnadshallon som ingen har klippt ner bär förmultnade löv likt tunga kjolar. Gräsmattan är lerig och stänker ner mina kängor. Det är isande kallt inne i stugorna, i garderoberna sover sommarklänningar och tunna tunikor.

Jag sätter mig i min lillstugo, drar ut lådor och öppnar bokskåpet. Där ligger cigarettpaketet, vars cigaretter jag räknade i somras en natt då jag inte kunde sova. (De var tre stycken.) I skåpet finns ett broderat dynvar som är ställföreträdande bordsduk och liten, liten flaska rom att spetsa sitt te med som jag tar den allra minsta klunk ur. Till sommaren kommer jag plocka fram dynvaret igen, placera flaskan i fönstret. Pynta med blommor och högar av biblioteksböcker. Vädra ut vinterluften, iskylan, öppna fönstren och se spetsgardinerna fladdra i vinddraget.

På bordet på bastuverandan står moffas kvarglömda kaffekopp. Jag låter den vara. Får se om den står där ännu i april, då vi sakta väcker villan ur sin vintersömn.

6 kommentarer

Filed under dagbok

6 responses to “Vintervila

  1. Mycket fint skrivet. Jag ser det framför mig. Samtidigt gläds jag varje år allt mer över att vi inte behöver stänga vår stuga till vintern.

    • Tack ska du ha! Hoppas att ni får en fin vinter på stugan i år :)

      • vi brukar faktiskt också fira jul där ibland. Det är riktigt, riktigt skönt att bege sig från storstadens ljus till smällkalla, tysta, stjärnklara nätter när det enda som hörs under den där sista kvällspromenaden med hunden är dina steg där snön krasar under dig och du inte behöver en ficklampa när månen och stjärnorna vägleder dig. Åh, vinter på stugan är minsann fint det med :)

      • Men åh, vad jag fick jul- och vinterkänsla nu!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s