Påminnelse

Jag viskar hans namn

(och ler)

när vi åker förbi hans hus

som en påminnelse:

 

han är inte längre min

han har aldrig varit min

 

den enda gången jag får yttra hans namn

är i förbifarten

(för att le

för att minnas)

för att sedan

åka vidare.

4 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt

4 responses to “Påminnelse

  1. Den här dikten är så vacker, så vacker, samtidigt som den skär i själen.

  2. Vackert och smärtsamt! Kram! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s