Välanpassad

Då jag kliver ut genom dörren strax efter klockan åtta en torsdag morgon slår det mig. Herregud, så jag är välanpassad. Jag tänker på det medan jag cyklar till universitetet och en föreläsning i intersektionalitet. Efter föreläsningen ska jag överlämna några röntgenbilder till studenthälsan, sedan studera innan lunch med en vän. Ikväll ska jag hem till KJ och baka chokladbrownies.

Jag gör det som förväntas av mig, och jag gör det bra. Jag stiger upp tidigt om morgnarna, tar promenader. Engagerar mig, om än aldrig så lite, i flyktingkrisen. September börjar närma sig sitt slut och jag kan inte dra mig till minnes att jag skulle ha upplevt oöverkomligt svår ångest under hela månaden. Jag är social och (i alla fall till synes) spontan. Jag har ett litet jobb på sidan om studierna, jag använder teveserier som lågmält nöje och inte som desperat verklighetsflykt.

Det är nästintill chockerande.

Men om nätterna drömmer jag att jag är en lång och tjock man med pojkvän och ett arabisktklingande namn som ger mig fri lejd och tillgång till allt, för alla känner till mitt namn och vet vilken makt som är bunden till det.

Jag drömmer om att jag aldrig hinner gå iland från ett fartyg, missar hamn efter hamn medan jag försöker samla ihop alla mina saker i hytten, och när jag tror mig ha packat klart hittar jag halsdukar och underbyxor och min telefon som jag trycker ner i fickorna, men jag hinner aldrig lämna båten, oavsett hur bråttom jag har.

Jag drömmer att jag är den yngsta i en brödraskara på tre, en dysfunktionell familj som numera består av endast oss, och den mellersta brodern är borta och besatt av djävulen. Den äldsta brodern och jag kör mil efter mil för att hitta honom. Sakta inser jag att jag egentligen är den försvunna brodern, en yngre, dåtida versionen av honom, och att vi på något vis har fått en chans att rädda honom, rädda mig, om vi bara hinner fram i tid och lyckas övertyga mitt nuvarande vuxnare jag om att inte låta djävulen ta kontrollen.

2 kommentarer

Filed under dagbok

2 responses to “Välanpassad

  1. Intressanta drömmar. Jag drömmer också i perioder om att inte hinna med bussen, jag packar och packar, men hittar inte det jag ska ha med mig. De drömmarna återkommer och är lätt ångestframkallande. Min terapeut menade att det handlar om en utveckling eller förändring. Jag ska inte hinna, utan låta bussen fara…
    Den andra drömmen är verkligen intressant… ‘her, searching for himself’ skulle jag sätta som titel.
    Kram! :)

    • Det där med att inte hinna i tid är nog återkommande i många drömmar. För det mesta drömmer jag om att jag försover jag mig när jag ska till skolan! Kanske jag nästa gång måste försöka låta bussen/båten/tåget fara och se vad som händer.

      Tack för titelförslaget! Jag funderar en del kring att jag relativt ofta drömmer att jag är pojke/man. Ibland är jag mig själv (fast pojke) men oftast är jag någon helt annan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s