Guld och honung

I skuggan under parasoll, på stranden eller vid poolen, läser jag Donna Tartts The Goldfinch. Det är en roman på dryga 860 sidor och jag älskar den från allra första stycket. Historien är spännande, karaktärerna komplexa och språket är så himlastormande underbart att jag svär inombords och läser stycken högt för familjen, trots att de inte vet vad den handlar om. En amatörorkesters julmusik hänger tinny and fragile in the winter air; en karaktär beskrivs som en fluent curser in four languages och jag är alldeles kär.

WIN_20150613_152803

”It was weird. Was it weird? It was; and it wasn’t.”

Jag har tänt tre ljus i två kyrkor, bett böner med bivaxljus och lågor i heliga, guldskimrande rum som inte är mina men som jag lånar, för slutändan är det samma himlar, samma högre makter som vi vänder oss till. Efteråt doftar mina fingrar fett och honung.


20150611_110649

Maten är kryddad på ett helt annat sätt än hemma. Oregano, timjan, rosmarin. Mycket salt och olja. En kväll äter vi på en restaurang med utsikt över vinodlingar och, längre bort, fiskehamnen. Vi dricker lokalt vittvin och ekologiskt öl; äter kalitsouniapastejer med mizithraost, ölfriterade svampar, stark tzatziki på grillat vitlöksbröd; grönsallad med potatis och mizithraost, rykande het moussaka, kyckling med citron och salvia; färsk frukt och honungsdrypande, munsbitsstora pajer. Det är en matglädje utan like och jag är fortfarande mätt då jag vaknar morgonen därpå.

20150611_132812

Vi åker på en kvällsutflykt till den närmaste, större staden. Jag köper lädersandaler och tittar på långklänningar. En försäljare med en rosa blomma i håret frågar oss varifrån vi är, och konstaterar sedan att vi inte ser ut att vara finnar. Hon tycker att resten av min familj ser ut att vara svenskar, medan jag närmast ser norsk ut.
You could be Greek, säger hon sedan åt mig, with a different colour… Hon gör en gest mot ögonen, och den naiva tanken på att det enda som skiljer mig från greker är mina blå ögon gör mig glad.

Om natten är himlen och bergen ett. I mörkret ser jag glittrande ljus, lampor från små bergsbyar, men de kunde lika gärna vara aldrig tidigare sedda stjärnformationer.

3 kommentarer

Filed under dagbok

3 responses to “Guld och honung

  1. Åh, du är i Grekland…, åh, gissa om jag blir grön av avund. Åh, Ileea var är du? Åh, Grekland.. Suck, det är alldeles för många år sedan.

    • :D Jag tillbringade en underbar vecka på Kreta, ön i mitt hjärta. Mina föräldrar har den goda smaken att varje år vilja fara till Kreta – och hittills ännu mer den goda smaken att vilja bjuda mig med på resan!

  2. Pingback: Goda dagar | Ileea

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s