Kärlekssång till biblioteket

Jag har länge velat sjunga denna kärlekssång. Faktum är att jag sjunger den i hjärtat varje gång jag besöker biblioteket, vilket brukar ske ett par gånger i veckan.

Det är högt till tak i biblioteket. I mitt hembibliotek Åbo stadsbiblioteks fall inte bara bokstavligt talat (det är tre våningar högt), utan också bildligt. Det finns en mångfald på bibliotek som är påtaglig. Nyhetstorget och läsutrymmena befolkas av de mest varierande slags personer och karaktärer och jag tycker det är alldeles underbart.

Biblioteket är en av de få allmänna platserna dit du får komma som du är. Du behöver inte ha pengar i fickan. Du behöver inte ha biljett i handen. Du behöver inte ens ha ett bibliotekskort. Utan andra krav än vanligt, medmänskligt uppförande får du vistas i vårt allas gemensamma, kulturella vardagsrum.

Du kan läsa tidningar, tidskrifter och böcker. Du får använda dator med internet. Uppe på andra våningen i gamla delen kan du lyssna på musik. Det finns bekväma, gula fåtöljer att sitta i med utsikt över innergården. Det finns skrymslen och vrår att leta sig till om du vill vara ifred. Det finns arbetsbord, vissa med eluttag och läslampor, andra med skyltar att det är tillåtet att äta mellanmål vid de borden.

Har du dessutom ett bibliotekskort, som fås gratis och endast kräver att du uppvisar ett id-kort, så kan du dessutom låna böcker, tidskrifter, musik, konsolspel och filmer. Du kan använda toaletten (Åbo stadsbibliotek har numera en stor damtoalett, en stor herrtoalett och två mindre könsneutrala toaletter, hur fint är inte det?) och beställa efter gamla litteraturskatter från magasinet. För att inte tala om att det finns kopieringsmaskin och printer. För att inte tala om att det finns ett kafé. För att inte tala om att det ordnas läsecirklar, filmvisningar, sagostunder och andra litterära och kulturella evenemang.

Förstår ni till fullo hur fantastiskt detta är? Jag är inte ens säker på att jag klarar av att greppa det.

Jag har aldrig gått in i ett bibliotek och känt mig ovälkommen.

Jag tror på att bibliotek är det yttersta beviset på att mänskligheten trots allt har lyckats med något stort.

Därför sjunger jag denna kärlekssång till biblioteket. Nu och för alltid.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s