8. Den viktigaste feministiska frågan enligt mig

Det känns ju som att det säger sig själv, att det inte finns en feministisk fråga som alltid är viktigare än andra. Däremot tror jag att vi alla har olika kamper att föra, olika frågor som vi brinner för. För egen del slår hjärtat extra hårt för hbtqia*-angelägenheter. Detta leder också till en av de enligt mig viktigaste frågorna inom feminism, så viktigt att jag skriver det med versaler:

RÄTTEN TILL SJÄLVDEFINITION.

Jag har ett mycket ambivalent förhållande till etiketter, i betydelsen etiketter som visar på identitet av något slag. Å ena sidan drömmer jag om en värld utan etiketter, där vi alla bara får vara precis som vi är, utan associationer, utan förutfattade meningar, utan begränsningar. Å andra sidan förstår jag människans behov att kategorisera. Vi måste kategorisera för att kunna hantera och förstå världen. Som språkstuderande tror jag på den kraft som finns i ord. Att kunna lägga ord på tankar och känslor är avgörande för att kunna förstå. Förståelse innebär sympati och gemenskap. Sympati och gemenskap är steg mot en bättre värld.

”Här om kvällen kom jag ut som queer inför två av mina vänner.

Visst, de har nog anat att jag inte är straight, men jag tror på ordets makt och självdefinitionens befrielse. Och det var en befrielse. Att vara bekväm med sig själv genom att välja de ord som inte skaver, utan de som passar själen lika bra som en läderhandske i precis rätt storlek passar handen. 24 going 25 och nu äntligen har jag hittat rätt handskstorlek” (skrivet tidigare detta år i ett mera privat hörn av internet).

Det viktiga är att vi själva får lägga etiketter på oss. Att ingen annan ska kunna kategorisera oss mot vår vilja. Det vi säger, det är sant.

Om någon säger att hen är bisexuell, så är hen det. Om någon säger att hen är kvinna, så är hen kvinna. Och om någon inte vill definiera sig själv, så är det hens rätt att låta bli. Oavsett vad. Ingen, ingen, ingen har rätt att förminska, ifrågasätta eller förvägra någon att vara sig själv. Ingen ska behöva försvara eller rättfärdiga sig själv. I förlängningen ska folk också ha rätt att definiera om sig eller sluta definiera sig. Sexualitet, kön och romantisk läggning är inte konstanta, de är flytande och föränderliga. Jag sade länge att jag var straight. Det är jag inte längre, men det betyder inte att jag var osann mot mig själv tidigare. Det betyder helt enkelt att jag såg mig som straight då, men inte gör det nu.

Jag har tidigare skrivit om hur mycket tumblr har lärt mig då det kommer till feminism och hbtqia. Jag har fått viktiga begrepp och verktyg för att kunna se mig själv och andra såsom vi verkligen är. Det är jag inte ensam om. Så här skriver en bloggare:

”Okay yes you got me.

I did indeed start identifying as asexual because I’m on Tumblr.

And you know what.

If I wasn’t on Tumblr, if this website hadn’t taught me that wonderful little word, I would still be identifying as what I did before Tumblr.

Would you like me to tell you what that word was?

Broken.”

Det var allt jag hade att säga.


*Det är knepigt att veta vilka begrepp som ska tas med. Jag använder själv hbtqia (i skrift). Det står för homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera, intersexuella och asexuella. Det är inte en fullständig inkludering, men det är en början. Språket, tankesätt och uttryck utvecklas hela tiden. På engelska finns till exempel termen gsrm, som står för gender, sexual and romantic minorities. Jag håller mig till de svenska begreppen, dels för att jag är svenskspråkig och -studerande och därmed förespråkar svenska begrepp, dels för att den svenska förkortningen innefattar queer som för mig är väldigt viktigt.

2 kommentarer

Filed under dagbok, okategoriserat

2 responses to “8. Den viktigaste feministiska frågan enligt mig

  1. Du skriver så klokt! Alla har rätt att definiera sig själva, utan att behöva förklara sig. Att man sedan ska ha rätt att ändra sig är självklart. Värst är människor som säger att de vill ha en förklaring för att kunna ‘förstå’. De känner sig bara osäkra och provocerade. Låt dem göra det då.
    Kramar!☺

    • Tack ska du ha, Marja, jag blir så glad av ditt stöd och dina kommentarer! Jag kan förstå att det kan locka med att få en ”förklaring” (jag kan själv känna så ibland), men då är det bara att påminna sig själv om att ingen är skyldig att rättfärdiga sig själv på något vis. Jag tänker att det kan vara bra med lite ödmjukhet – att inse att man själv inte kan omfatta eller förstå allt, men att det inte betyder att det inte är sant för den delen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s