4. Vad jag tänkte om feminismen innan jag insåg att jag själv var en del av den

Hej på er och välkomna till det fjärde inlägget av tio om feminism! Den här gången går vi lite bakåt i tiden, till den mörka tiden innan feministisk medvetenhet. Jag funderar kring följande:

Vad tänkte jag om feminismen innan jag insåg att jag själv var en del av den?

Då jag var yngre (håh, vad jag känner mig gammal) hade jag inte tillgång till en feministisk diskussion på samma sätt som jag har idag. Jag läste inte bloggar (det fanns inte bloggar…), feminism togs inte upp som en del av min skolgång, det skrevs inte uttalat feministiska kolumner i dagstidningar – eller så gjordes det, men jag förstod det inte.

Det här gjorde att jag egentligen inte visste, och därmed inte tänkte, så mycket om feminismen innan jag insåg att jag själv var en del av den. På sina sätt tycker jag det är synd att jag inte blev introducerad till feminismen långt tidigare. Å andra sidan kan jag ju inte göra något åt det såhär i efterhand. Detta sena närmande av feminismen har också inneburit att jag inte har haft några enorma fördomar mot feminismen och feminister – litegrann som att jag var rätt gammal innan jag förstod att det finns fler sexuella läggningar än heterosexualitet. Det är förstås tråkigt på sina sätt att jag inte fick kunskap om hela regnbågen redan från början. Samtidigt var jag såpass förståndig då jag sent omsider fick höra om först homosexualitet, senare bisexualitet, asexualitet*, pansexualitet och andra sexualiteter, att jag tog jag dem som de självklarheter de är.

Visst har jag haft mina mindre briljanta stunder, speciellt i början av mitt feministiska uppvaknande. (Nog är det tur att jag blir klokare och mer upplyst med tiden.) Jag föll i de fällor som jag antar att många gör, innan de kommer på bättre tankar, och ställde feminismen frågor som:

– Varför tjatas det om att raka benen eller inte, finns det inte viktigare frågor att koncentrera sig på?
(Svar: För att kvinnors kroppsbehårings vara eller icke-vara bara är ytterligare ett konkret tecken på hur patriarkatet visar att kvinnors kroppar inte är deras egna utan ska tuktas enligt patriarkatets regler. Alla frågor, även de som kan tyckas små och obetydliga, hänger ihop med patriarkala strukturer och är därmed också viktiga.)

Men inte kan feministerna prata om ”alla män” och dra dem över en kam, det är diskriminerande!
(Svar: Jo, det går att tala om ”alla män” i betydelsen ”män som (förtryckande) grupp”. Det är inte diskriminerande på samma sätt som att tala om till exempel ”alla invandrare” eller ”alla homosexuella”, eftersom män tillhör den privilegierade gruppen ”män”, medan grupperna ”invandrare” och ”homosexuella” inte är privilegierade grupper.)

Varför läggs det så stor vikt vid kön, det spelar väl inte någon roll?
(Svar: I den bästa av världar skulle det inte spela någon roll. Nu lever vi tyvärr inte i den bästa av världar, och då spelar det stor roll. Tills vi når en bättre värld där könen inte gör någon skillnad, och för att nå den världen så måste vi, ironiskt nog, alltid beakta kön, eftersom det manliga annars fortsättningsvis kommer förbli normen.)

– Vadå trans, alla människor måste ju vara kvinna eller man?
(Svar: Nej, kära lilla dåtida jag. Människor kan vara kvinnor eller män eller både och eller ingendera eller något mitt emellan eller något bortom. Eller något helt annat. Kön är inte endast biologiskt, kön är inte något statiskt; det är något som skapas, omskapas och förändras under livets gång och är mycket mer komplext och förunderligt än bara de två alternativen ”kvinna” och ”man”.)

Vad trodde ni om feminism, innan ni insåg att ni var en del av den?

*Jag är alltid osäker på om jag ska räkna asexualitet till sexuella läggningar, eftersom det ju innebär en avsaknad av sexualitet/sexuellt intresse. Nu fick det komma med i samma kategori av praktiska skäl.

3 kommentarer

Filed under okategoriserat

3 responses to “4. Vad jag tänkte om feminismen innan jag insåg att jag själv var en del av den

  1. Jag tänkte inte heller på feminism tidigare. Löneutveckling, pension, föräldraledigheter… Say what? Idag snurrar de i huvudet mest varje dag. Hur jäkla fel det här samhället är och hur ledsen, frustrerad och arg man blir.

    • Jag antar att man tidigare levde lyckligt okunnig – men hellre är jag (o)lyckligt medveten, så kan jag kämpa för ett bättre samhälle, även om det gör en arg och ledsen många gånger.

      • Ja, man måste bara försöka hitta någon form av balans i det. Tidvis har det känts som om jag gått omkring och varit arg mest hela tiden, vilket ju inte är så hemskt hälsosamt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s