3. När jag började kalla mig feminist

Det känns som om jag för tillfället bara skriver om feminism och om poesi. Å andra sidan råkar det vara två av de viktigaste sakerna någonsin, så det är väl helt okej.

För någon vecka sedan uppdaterade jag min presentation här på bloggen. Jag ville förtydliga vissa saker, för det är en konst (som jag inte till fullo behärskar) att fånga kärnan av sig själv på ett fåtal ord. En av de saker som jag lade till är att jag är feminist. Men –

När började jag kalla mig feminist?

Det korta svaret är: Pinsamt sent. Men sedan har jag också som princip att inte vara arg på mina tidigare jag för att de inte förstod bättre, utan ha överseende med mig själv och glädjas över att jag (tydligen) blir klokare med åren.

Det längre svaret är: Jag har kallat mig feminist i ett par år. I hela mitt liv har jag (”förstås”, vill jag skriva) omfattat en tanke om jämställdhet, men jag visste inte exakt vad feminism gick ut på och kallade mig därmed heller inte aktivt feminist.

Hösten 2012 gick jag en universitetskurs i kvinnovetenskap som hette Bloggriot slash feminism. Det var en nätkurs som behandlade feminism och feministiska bloggar. Jag valde den som extra kurs, så på något plan måste jag ha börjat fundera över feminism – annars hade ju kursen inte intresserat mig. Trots att jag var mycket frustrerad under kursens gång (bland annat på grund av längden på inlämningsuppgifterna – hur skulle jag hinna säga något vettigt på max 300 ord?) och stundtals tyckte att den var rätt flummig och onödig, så har jag i efterhand insett att den sparkade igång något inom mig som så småningom ledde till att jag började se mig, agera och beskriva mig som feminist. Jag tvingades att läsa feministiska bloggar såsom Lady Dahmer, Zettermark och Genusfotografen. Då kursen tog slut så fortsatte jag läsa bloggar. Läste och läste och läste, klickade mig vidare till andra bloggar, lärde mig termer, anammade synsätt. Bloggarna utmanade mig i mitt sätt att tänka och se på världen. Jag blev långsamt och nästan omedvetet feminist, och så småningom började jag också använda det ordet om mig själv.

Så, tack Bloggriot slash feminism! Tack för att du fick mig att gå från en okunnig student till en okuvlig feminist som just skrivit sitt tredje av tio blogginlägg angående feminism!

P.S. Den här texten är 403 ord. Bara så ni vet.

Lämna en kommentar

Filed under okategoriserat

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s