2. Det här är feminism inte för mig

Minna Canth-dagen, jämställdhetsdagen, till ära ska jag ta mig an den andra rubriken i min feministiska blogglista.

Vad är feminism inte för mig?

Om det var plågsamt svårt att skriva om vad feminism är för mig, så är det lättare att skriva om vad feminism inte är för mig. Jag funderade över detta medan jag promenerade till butiken. Först känner jag mig dock tvingad till att ta upp två saker, två saker som för mig är självklarheter men som jag trots det ser att missförstås gång på gång. Alltså. Feminism för mig är inte att hata alla enskilda män (att däremot hata män som grupp och förtrycket den utövar eller hata den rådande mansnormen är en annan sak). Feminism för mig är inte att vilja ha ett matriarkat där kvinnorna innehar makten (själva definitionen av feminism innebär ju en vilja att uppnå j-ä-m-s-t-ä-l-l-d-h-e-t, tror folk att vi feminister inte vet vad vi själva gör?).

Sådärja. Nu då vi har fått det utrett, så kan vi gå över till andra viktiga saker.

Feminism för mig är inte att begränsa. Enkelt handlar det om att inte begränsa folks uttryckssätt, val och preferenser. Feminism för mig innebär inte att förbjuda alla flickor från att leka med rosa dockor och alla pojkar med blåa bilar. Det handlar om att erbjuda hela regnbågsskalan av, tja, allt till alla, oavsett kön. Feminism för mig är att bryta könsnormer – inte skapa nya, må vara motsatta sådana.

Feminism för mig är inte att döma. Det här hör starkt ihop med det ovanstående, och är något som jag har fått jobba mycket med – och fortfarande jobbar med. ”Jag dömer ingen, alla får göra och vara som de vill” är lätt att säga, men det kan vara svårare att hålla sitt ord i praktiken. Det är lätt att se en kortklippt, bisexuell feminist som jobbar som bilmekaniker som en stark förebild för kvinnor – men hur lätt är det att värdera en blonderad, heterosexuell feminist som är hemmafru på samma sätt? Om jag påstår att folk ska få tillgång till hela regnbågsskalan, så kan jag sedan heller inte rynka på näsan åt de kvinnor som intresserar sig för det nyaste modet och lackar naglarna ljusrosa eller åt de män som älskar att meka med motorcyklar och dricka öl i garaget. Anna kaikkien kukkien kukkia gäller både blommor och människor.

Ett problem som jag ser här, är att det återigen är det kvinnliga som nedvärderas. Mannen är normen, det omarkerade, det självklara och naturliga. Kvinnan är ohjälpligt Den Andra. I jämställdhetens namn uppmanas kvinnor våga ta för sig, satsa på karriären, armbåga sig fram, höja rösten – allt sådant som förknippas med mannen i dagens samhälle. För att uppnå jämställdhet ska alltså kvinnor bete sig mer som män.

. Det är inte feminism för mig.

2 kommentarer

Filed under okategoriserat

2 responses to “2. Det här är feminism inte för mig

  1. Jag uppskattar framförallt din sista tanke, om att vi borde bete oss likadant som männen för att bli mer jämställda. Den tanken gör mig så ledsen, dvs att det är vi som måste ändra vårt beteende för att accepteras. Det borde vara så självklart med jämställdhet och ingen borde behöva ändra sitt beteende för att kunna passa in och framförallt är INTE – som du skriver – tanken med jämställdhet den att sudda ut skillnaderna mellan könen så att alla måste bete sig manligt.

    • Precis! Att kvinnor ska förväntas bete sig mer som män är bara nya förhållningssätt, nya begränsningar, nya normer. I den bästa av världar ser jag det som att det inte finns något som är ”kvinnligt” eller något som är ”manligt”, men vi lever bevisligen inte i den bästa av världar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s