Tisdag

Idag har varit en bra dag. En omväxlande dag, en givande dag. En dag då jag trots allt känner att jag har en plats i akademin, att universitetslivet passar mig.

Morgon. Radio och en yvig bukett tulpaner på köksbordet. Te och smörgås i soffan medan jag läser tidningen. Det blåser friskt då jag cyklar iväg mot akademin.

Foto0567

Förmiddag. Långtråkig föreläsning om det moderna genombrottet, men tacksamt nog mycket fokus på den feministiska kampen. Jag sitter och vickar på tårna och funderar på att skriva en dikt, men hittar ingen inspiration. Otillfredsställande lunch med den djefla Strindberg som sällskap. Jag dissar honom och dricker kaffe istället medan jag planerar min vår. Det positiva med att vara studerande är att det, efter lite tråcklande, går att ta påsklov på 1½ vecka. Österbotten, here I come.

Eftermiddag. Ett mycket hjärnkittlande och givande seminarium om queera läsningar. Vi ställde alla stolar i en ring för att kunna diskutera bättre. Det kändes naket, skavde och var lite obekvämt men just därför var det precis rätt. Jag antecknade inte en enda rad men talade desto mera. Queera sprickor i fiktion – det som inte riktigt syns men ändå finns, det som talar i tystnaden – fascinerar mig oerhört. Jag tänkte mycket på hur det är helt möjligt att läsa (eller snarast se) Supernatural ur ett queert perspektiv, om hur det går att se en romantisk och/eller sexuell relation mellan bröderna Winchester utan att för den delen ignorera eller ogiltigförklara den broderliga och vänskapliga relationen. ”You know Sam and Dean Winchester are psychotically, irrationally, erotically codependent on each other, right?” En sak behöver inte utesluta en annan, och en queer läsning av ett verk är bara en möjlig av otaliga sätt att närma sig fiktionen.

Foto0526Ett av mina många ensamnöjen – Supernatural och whisky.

Sedan. Steka plättar till middag och äta dem med vispad grädde och jordgubbar (jordgubbar!) medan jag ser på en teveserie och diskuterar populärkultur med en vän. Det är fortfarande ljust och jag har inga kvällsplaner.

Fy farao, vad fint.

5 kommentarer

Filed under dagbok

5 responses to “Tisdag

  1. Vilken dag du haft! Tulpaner, Strindberg, stora diskussioner och plättar. Ah, fördelen med studielivet. Åh, jag blir litet glad när jag hör om din dag, för det låter litet som min studietid – som jag tidvis minns med glädje.

    Av Strindberg har jag (hittills) bara läst Röda Rummet av, utan att finna en jättestor glädje i hans skrift. Jag har förstått att det är Hemsöborna man borde läsa.

    • Det var precis Röda rummet som skulle läsas. Erkännande: Jag orkade inte mer än ett tiotal sidor. Hemsöborna är bara snäppet bättre. Tillsammans med Fröken Julie har jag nu fått tillräcklig dos av Strindberg för resten avlivet, känner jag.

      Och så roligt att jag kan bringa lite glädje genom min enkla – men ofta mycket fina – studievardag :)

      • Jag har faktiskt läst Röda Rummet före jag var tolv. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men tydligen var jag.. galen eller brådmogen. Fröken Julie har jag inte heller läst. Tydligen borde jag läsa mer Strindberg. Å andra sidan finns det ju lättare klassiker, sådär som de trevliga ryska författarna ;)

      • Det var verkligen brådmoget! Jag orkade inte med Röda rummet nu, och skulle definitivt aldrig ha gjort det för tolv år sedan. Och låt mig inte börja lägga ut texten om Dostojevskij, haha! ”Brott och straff” orkade jag inte heller med. Det är få klassiker som jag har njutit av att läsa under denna litteraturhistoriska kurs. Visst förstår jag att de har en viktig plats i litteraturhistorian, men som egen, personlig nöjesläsning så väljer jag sällan klassiker och kanoniserad litteratur.

      • Jo, Dostojevskij är helt FRUKTANSVÄRT trög. Men jag tyckte om Doktor Zjivago, som är en lightversion av de ryska böckerna :) Jag läser gärna klassiker, men det finns ja, det finns åtminstone två kategorier, bättre och sämre, mer förståeliga och mindre förståeliga Jules Vernes böcker har jag alltid tyckt mycket om tex och i våra bokhyllor finns en del klassiker. Moby Dick kom jag inte igenom. Madame Bovary förstod jag inte riktigt heller (tyvärr). Så klassikerna varierar och klart är förstås att man måste komma ihåg att de är skrivna i en annan tid. Men samtidigt så undrar jag nog ibland varför en bok ansetts vara så revolutionerande ibland..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s