Varenda jävla dag

Idag, den 8 mars, har Filip, Filippa och Vilppu namnsdag. Idag är det också internationella kvinnodagen.

I högstadiet hade jag en klasskamrat som hette Filip. Mina vänner och jag brukade vara noga med att alltid gratulera honom på namnsdagen. För att retas lite, för att i all vänlighet skratta lite åt hans otur. För det var ju lite besvärande att vara pojke och ha namnsdag på internationella kvinnodagen. Lite genant, lite förargligt att sammankopplas med en dag för kvinnor.

Jag kan inte vara arg på mitt tonåriga jag och hennes vänner. De visste inte bättre. Däremot fanns det de som borde ha vetat bättre. Vuxna. Skolan. Samhället. Vi borde inte ha skrattat åt att en manlig vän hade namnsdag den 8 mars. Vi borde ha haft morgonsamlingar om internationella kvinnodagen. Vi borde ha gjort grupparbeten om feminism i samhällslära. Skolan borde ha lyft upp ojämställdhet och sexism. Inte bara den 8 mars, utan varenda jävla dag.

Jag är studerande. Bloggare, feminist, queer. Österbottning, lajvare, aspirerande poet. Sherlockian, bokslukare, f.d. fotbollsspelare. Syskon, vän och självklar bundsförvant. Och kvinna. En aspekt av många andra, en nyans i ett oändligt regnbågsspektra. Men eftersom jag råkar vara detta – kvinna -, så är jag i samhällets ögon först och främst kvinna.

Det finns många kamper att föra, och jag utgjuter hjärteblod för många av dem. Men eftersom jag först och främst ses som kvinna, är det också den feministiska kampen som jag först och främst utkämpar. Varenda jävla dag kämpar jag mot ett patriarkat, av den enkla anledningen att jag råkar vara kvinna. Bland annat.

Om det är något jag avskyr, så är det att bli gratulerad på kvinnodagen. Om du är här för att gratulera, så har du kommit fel. De enda du får gratulera denna dag är folk som heter Filip, Filippa eller Vilppu.

Om du är här för att reflektera, så finns det te i skåpet och tusen feministiska bloggar att läsa. Slå dig ner, lyssna och nöj dig aldrig, aldrig någonsin med ”det är så typiskt kvinnor att bla bla bla”. (Det är inte typiskt kvinnor att bla bla bla. Det är typiskt oupplysta att tro det.)

Och om du är här för agera, så är du varmt välkommen. Jag har hållit en plats åt dig på barrikaden.

5 kommentarer

Filed under dagbok

5 responses to “Varenda jävla dag

  1. Jag håller med dig! Det är svårt att se bakom en kvinna och alla andra ‘roller’ hon har. I min ungdom stod jag på barrikaderna, men nu står jag bakom dig och stöttar helhjärtat. Fortsätt vara den du är och kämpa på! Kram!

  2. Heja! Det här inlägget tycker jag om – inte de där man förklarar HUR ONÖDIG kvinnodagen är. En av mina kompisar drog tom likhetstecken mellan feminism och nazism. Say what?!

    • Tackar! Att någon drar likhetstecken mellan feminism och nazism (jag är förstummad) visar nog bara än mera på HUR MYCKET internationella kvinnodagen ännu behövs!

      • Eller hur :) Jag förstår inte hur man heller tänker där och hamnade i en intressant debatt med en man som tog till dramaqueeninlägg – vilket enligt mig tyder på en förvånansvärt dålig debattör. Med det menar jag att man förstorar det inlägg som den andra skrivit och avsiktligt väljer att tolka det fel. Nåväl, jag vet att hans dag är mer förstörd än min efter denna debatt eftersom han inte kan släppa dessa saker :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s