Väntan

Jag väntar på att självdö.
Det är så jag känner
då jag har resignerat
och inget längre bränner.

Jag väntar på att murkna.
Sakta söndervittrar,
då ben och tänder värker
och smärtan sinnet splittrar.

Jag väntar på att falla.
En tärd gestalt i stormen
som inte orkar kämpa
mot kraven och mot normen.

Jag väntar på att somna.
På tungan vilar smaken
av humle, men jag är ännu
obönhörligt vaken.

En plötslig dikt inspirerad av dagens ohyggliga gråväder och känslan av att befinna sig i ett tidlöst ingenmansland.

7 kommentarer

Filed under skönlitterärt

7 responses to “Väntan

  1. Åh, me too. Tärd gestalt i stormen indeed.

  2. åh, men det blir bättre! Om två veckor är det JUL! Jag tänker frossa i färggrant julpynt, löjligt mycket ljus och sovmorgnar eftersom skitvädret lär fortsätta.

  3. Skall vi skylla på tandvärken? Läste in i dina svar på frågorna att du har problem med visdomständerna. Sympatikram! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s