Allt det som varit dött

Att skriva en gradu kväver min kreativitet.

Då jag skrotar runt bland texter och formuleringar hela dagen finns inte lusten kvar att göra det om kvällen. Jag tyngs ner av akademiska begrepp och tankespår – viktiga sådana, javisst – men icke desto mindre hämmande.

”Såväl könsneutralt eller jämställt språk som myndighetsspråk är områden som det har bedrivits forskning inom. Milles (2010, 2013a) har bland annat forskat i den nya introduktionen och användningen av pronomenet hen, då språkplaneringen är ett viktigt led i den feministiska kampen. Att det över huvud taget är möjligt att arbeta med feministisk språkplanering beror på att den feministiska rörelsen har en stark politisk ställning i det svenska samhället (Milles 2010).”

De ord jag skriver för mig själv är framtvingade, krystade. Frustrationen i att ha en känsla, en tanke, en ögonblicksbild men att inte kunna fånga den. Den blir stapplig, felkonstruerad. En tvångströja istället för att slå upp dörren till det svindlande omätbara.

Jag tar tillflykt till gamla skriverier, hoppas på att inspirationen och flödet ska återvända innan jag blir tokig:

”Den blida solen väcker
allt det som varit dött…”

Det är endast genom att slå hål i taket
som jag kan fylla katedralen med ljus.

”Den allt i bländverk dränker…”

X

Att allt blir återfött
är för mycket att begära
efter så lång tid av mörker
men plötsligt ekar steg i skuggorna.

2 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt

2 responses to “Allt det som varit dött

  1. Ah, sedan är ju en gradu i sig självt en kreativ process så kanske det är det som kväver din kreativitet? Om du förstår min tankegång?

    En gradu är en stor och tidvis verkligt tung process. Att det är en mognadsprocess, en upprivande process, en tidvis och underbar och frustrerande process visar ju också det faktum att förhållanden ofta tar slut när gradun skrivs. Gradun är en livsförändring, en fråga om vad du vill med ditt liv och tidvis väldigt ensam process.

    Men jag hejar på dig! Och din kreativitet kommer tillbaka. Tro mig.

    • Ja, av alla saker jag trodde att graduskrivande var så har jag haft fel gällande i princip allt – på gott och ont. Som du skriver är det att skriva en gradu inte så mycket ett akademisk arbete som en tid att mogna, att lära känna sig själv och omvärdera mångt och mycket. Så väldigt tungt. Och givande. Men mest tungt. Speciellt nu på slutrakan börjar det smaka riktigt mycket trä.

      Tack för hejandet! Jag kämpar vidare och gör som jag har gjort hela hösten – tänker att allt är okej och på att det kommer bättre tider bara jag väntar ut nuet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s