Ja, nu och för evigt

Imorgon imorgon imorgon röstar Finlands riksdag om en jämlik äktenskapslag.

Jag minns en historia som en god vän berättade en gång. Han är på besök i hemstaden och råkar på en bekant. De stannar och pratar en stund, kommer in på ämnet hemlängtan och hur saknaden efter nära och kära kan vara stor. Min vän beklagar sig över att han så sällan kan tillbringa tid i hemstaden, då han studerar utomlands. Det förstår den bekanta väl, som också studerar på annan ort för tillfället, om än inrikes.

Men du har i alla fall inte din äkta hälft i hemstaden att längta till, säger den bekanta.
Nej, det har jag inte, svarar min vän. Jag får ju inte ens gifta mig.

Då min vän berättar det här vill jag bara gråta. Min fina vän kan inte ens i teorin sakna en äkta hälft, eftersom han inte skulle få gifta sig med en hypotetisk partner, bara för att denna också är man.

Jag trodde att jag är en sådan som inte ber. Jag hade fel. Den senaste tiden har jag bett, ordlöst och omedvetet, med ett aldrig stilla hjärta. Jag har sänder mina tankar och önskningar till alla goda högre makter, till världen, till människorna som står i beråd att säga ja eller nej, för att bestämma om folk – folk som min vän – ens ska få den teoretiska chansen att säga ja till en äkta hälft som är av samma kön som de själva.

Jag har inga planer på att gifta mig. Men om jag någon gång får sådana planer, så önskar jag att de planerna inte skulle gå i stöpet, bara för att min tilltänkta skulle vara kvinna.

14 kommentarer

Filed under dagbok

14 responses to “Ja, nu och för evigt

  1. Jag kan också berätta en historia. Jag och min vän var på stan då vi råkade på vännens vän och dennas flickvän. Jag visste att paret i fråga hade förlovat sig och ville fråga om de gift sig sedan vi senast sågs. Men eftersom det är två kvinnor så visste jag ju att de inte rent lagligt får gifta sig, men att fråga ”har ni registrerat ert partnerskap redan” känns som världens dummaste fråga. Men jag var redan halvvägs in i frågan så det var för sent att ångra sig…frågan blev något i stil med ”har ni…ni vet…gjort slag i saken…gjort det officiellt…ni vet…höhö(<-nervöst skratt)." De tittade konstigt på mig och svarade sedan "Ja, vi har GIFT oss". Insåg att för dem så spelar det ingen roll vad lagen vill kalla det, i deras ögon är de gifta. Och jag skämdes, för min egen töntighet, för samhället, för den här jävla segregeringen. Hoppeligen kan vi imorgon få ett slut på hela det här eländet med skilda ord, skilda tankar och rättigheter. Om inte så vet jag inte vad jag tar mig till…går och bajsar på riksdagshusets trappa eller nåt.

  2. Och de enda nejargumenten är av typen ”äktenskapet är mellan man och kvinna”, ”det står så i Bibeln” och variationer på dessa. Man kan ju tycka att man borde hört åtminstone något enstaka sakligt argument från nejsidan vid det här laget. T.ex. något i stil med ”vi tillåter inte heller blablabla, så då kan vi inte heller…”. Något med lite substans i. Men nej, allt är bara ärkekonservativ religiös bullshit.

    Att det ska vara så svårt.

    Diskriminering = dåligt
    Ej diskriminering = bra

    Uppenbarligen finns det ett stort antal riksdagsledamöter som tycker det är en alldeles utmärkt idé att fortsätta den statliga diskrimineringen, med olika rättigheter beroende på vilken sexuell läggning man har.

  3. Ja, det blir en spännande dag. Jag vill ändå påpeka att argumenten emot inte endast handlar om att det står så i bibeln, utan många hänvisar till barnen och hur de skulle må i ett förhållande med två män eller två kvinnor. Delvis tenderar också åsikterna vara generationsbaserade och regionalt baserade. Sedan vill jag nog också lyfta upp att som vanligt i liknande debatter förekommer övertramp från båda parters sidor – men det förutspås ju att det skall gå igenom, men det blir nog nervöst!

    • Jag är rentav fånigt nervös och bara önskar att det snart var över så att vi får veta hur det blir, om vi kan hurra (eller egentligen lättat sucka över att Finland äntligen tar sitt förnuft till fånga) eller om vi måste börja om igen.

    • Barnargumentet är ju om möjligt ännu sämre! Det finns redan homosexuella föräldrar, par och familjer, det förändrar ingenting om de får säga ja inför en präst i en kyrka. Nåväl, det gick ju vägen trots allt :D

      • Men precis! Regnbågsfamiljer finns och har funnits oavsett om lagen och/eller kyrkan säger bu eller bä.

      • Jag vet Lustis, jag vet. Jag säger inte att det är hållbart. Men jag tycker att man måste respektera andras åsikter och inse att det finns generationsskillnader.

  4. Klockren kommentar ur mitt facebookflöde:

    ”Some fought the love, and the love won.”
    (istället för ”I fought the law and the law won”, för den som inte har hört The Clash-låten)

    • Min favorit var ett ”Välkommen till samtiden!” och ett ”Ja! Eller var det Ei? Förvirrande. :D”

      Men ett stort JA TAHDON I DO är det i alla fall, hurra!

      • På ett plakat i demonstrationståget i Hesa stod det skrivet:

        ”Tycker du inte om ”homoäktenskap”? Gift dig då inte med en av samma kön”.

  5. Grattis Finland! Äntligen! Kramar! :) :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s