Det kommer vara sommar för resten av mitt liv

(ur dagboken, 10.7.2013)

Det är sommar igen, ljus och klar sommar. Som alltid. Och som alltid är den för kort. […] Jag älskar sommaren, det gör jag, men det blir ett slags desperat förälskelse, en för häftig passion, för att tiden för kärlek är begränsad och de ljuva, ljusa juninätterna är för få, alltför få.

Det känns som om jag kunde skriva om sommaren för resten av mitt liv. Dyka ner i den lätta kärleken, i tunna dimsjok över fälten sent om kvällen. Skriva sida efter sida om hur det är lätt att andas juliluft, hur bara fötterna njuter av daggvått gräs. Svetten som kittlar i nacken, svagt solglimmer i hårstråna på armen. Sila jordgubbsfrön mellan tänderna långt efter att jordgubbarna är slut och dricka förmiddagskaffe på verandan nästan varje dag.

Jag tänker alltid ”nästa sommar”. Nästa sommar ska jag jobba mindre, vaka mera. Fiska mera, träffa mer vänner, plocka fler blommor. Fler långsamma dagar att tvätta min oroliga själ i.

Tänk att denna nästa sommar faktiskt är en sådan. En sommar av ledighet och lugna andetag. Tid att dofta på midsommarrosor och glädjas över igelkottar som bor under verandan. Krama om vänner tills ryggen knakar och krampen i hjärtat äntligen släpper. Ligga länge vaken om kvällarna för att sakta vagga själen till ro i en stuga på knappa fem kvadratmeter, men med vita spetsgardiner, handbroderade dynvar och en bukett av blåklockor och prästkragar och rosor.

Att denna sommar blev och är och ska fortsätta vara ”nästa sommar”. Det är en salighet nästa för stor för en enkel människa som jag.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s