Världens ände – en början

Jag har kokat djävulskt starkt kaffe i en plåttermos. Det är klibbig högsommar, hetsommar, eldningsförbud med varning för gräsbrand. För ett kort ögonblick föreställer jag mig fälten i lågor. Mina en gång vita skor är täckta av rött vägdamm.

Då vi har stuvat in allt brinner solen redan lågt. Det doftar sött av konstläder och tobak och bensin. Jag låter fingrarna leka i din nacke, håret är fuktigt av svett.

– Så, vart ska vi? frågar du, smeker över växelspaken, mitt lår, radion som bara kan spela c-kassetter.

– Kör mig till världens ände, säger jag och vevar ner rutan.

Textens soundtrack:

Jag läste orden ”jag kan köra (…) till väldens ände om så krävs” i ett helt orelaterat sammanhang, och sedan kunde jag inte sova.

4 kommentarer

Filed under skönlitterärt

4 responses to “Världens ände – en början

  1. En fantastisk liten text som innehåller så mycket. Du är så duktig på att beskriva och engagera alla sinnen. Och så knorren på slutet som både avslutar och låter fantasin fortsätta… Kram.

  2. L

    En värmebölja tryckte gräset mot marken och och brände din hud. Det var för varmt att sova, för varmt att äta. Till och med de blygaste killarna blottade sina bröst för att låta brisen spela över spända muskler ingen tänkt sig att de hade. Du bar svettblandad kajal och vi viskade varandra ord i skuggan av en hägg. Dina ord var stora och luktade Cointreau, mina var små som röksignaler.

    – Ge mig ett bloss på barrikaden, sa du bland vissnande nässlor och jag skrattade och hoppades på åska.

    • Då kilometrarna slår över i fyrsiffrigt stannar vi för att tanka och köpa isbitar. Utanför bensinstationen står tre flickor med vitblont hår och stora solglasögon. Den ena har pärlor kring midjan och du slänger med pannluggen, flirtar till dig cigaretter av henne och jag vet att du har ett oöppnat paket tobak i jeansfickan. Hon vet det också.

      Kassetten har vi sedan länge spelat sönder. Glänsande plastband av död musik dekorerar backspegeln.
      – Vi väntar på rätt tillfälle, säger jag då du vill köpa en ny. För att fylla raksträckorna pratar du med blicken på horisonten, handen på mitt knä. Jag älskar då du talar om revolutionen, för jag vet att du aldrig kommer att stå i skottlinjen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s