Sagan om prinsessan och draken

Hon gråter då prinsen hämtar henne från slottet, i ruiner,
från draken som så troget har vakat över henne,
hon sparkar och skriker och snyftar över sitt vidunder,
vädjar gång på gång om att få återvända till den plats
hon har kallat hem under fler år än hon kan räkna:
”Jag behövde aldrig bli räddad”.

Livet vid hovet kväver henne, får henne att vilja skrika
tills hon inte längre har kraft att kämpa emot, hon
flyr till trädgården, springer barfota
genom springbrunnar och blomstersängar
och återvänder inte förrän vakterna hämtat henne,
med sidenklänningen i trasor, täck av smuts.

Hon drömmer om att flyga, om flammor och rök,
och hon längtar efter de nätter då hon kunde somna
med varma fjäll som huvudkudde
i vetskapen om att inget och ingen vågar skada henne
så länge draken vaktar henne
− den världen verkar ha tillhört en helt annan flicka.

Så anländer en ny riddare till det hov som hon så avskyr,
och då han svär sin trohet och lydnad, är det inte till prinsen
eller till den som hon knappt kan tänka på som mor,
utan till henne, och då hans ögon möter hennes
skrattar hon för första gången sedan prinsen tog henne ”hem”,
elden i riddarens blick är lika välbekant som hennes egen.

Hon känner igen sin drake var som helst.

Drake

Jag hittade den här fantastiska lilla sagan på tumblr. Om det är något som jag tycker om, så är det sagor, och om det är något som jag tycker än bättre om så är det skeva versioner av klassiska sagor. Därför kände jag att jag ville skriva om sagan till svenska, och hur det kom sig så roade jag mig också med att göra en illustration till sagan. Den är tecknad i svart tusch samt några droppar bläck i rött och guld. Inspirationen och hjälp på traven med drakens anatomi fick jag från en bild i ett Nemi-seriealbum.

Berätta en saga för mig, eller berätta om en saga för mig!

3 kommentarer

Filed under skönlitterärt

3 responses to “Sagan om prinsessan och draken

  1. Vilken fantastisk saga. Oj, det är ingen liten utmaning du erbjuder idag, att berätta en saga, eller om en saga. Jag har alltid tyckt mycket om älgen Skutt och prinsessan Tuvstarr, som publicerades i Tomtar & troll för många, många år sedan. Sedan tycker jag vansinnigt mycket om Mumin, även om jag inte kanske klassificerar dem som sagor.

    • Åh, den sagan är en fin en! Jag tycker så mycket om John Bauers sagobilder. Det finns en annan saga, som heter ”Carla” om jag inte missminner mig, med delvis samma bilder som till sagan om prinsessan Tuvstarr och älgen. Därför tänker jag alltid på den bleka, väna lilla flickan som Carla och blev väldigt förvirrad då jag läste om henne som Tuvstarr, tills jag insåg att bilderna inte hör till bara en saga.

      • Ah, det visste jag inte! Måste googla. Jag har alltid tänkt mig Tuvstarr (som jag tycker är ett så vackert namn) som the one and only.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s