Att läsa poesi (och aprillyrik dag 5)

Att denna april sträva efter att skriva (minst) en dikt varje dag (så här långt har det gått rätt bra, tackar som frågar) har också gjort att jag har funderat större kring poesi än om att endast producera den. Här om dagen försökte jag förklara poängen med poesi för en vän som inte är så bevandrad inom lyriken, och kanske ge en fingervisning i hur poesi kan läsas. Även om du inte deltar i NaPoWriMo och skriver dikter, så är denna vår ett ypperligt tillfälle att läsa poesi! Ifall du inte riktigt är en van lyrikläsare, så kan kanske följande tankar hjälpa lite på vägen. Nu låter det som om jag skulle vara diktkännare – det är jag inte. Jag skriver dikter och jag läser lite dikter, och nedanstående är från mina anteckningar från de skrivkurser som jag gick under höstterminen. Det fina med (att läsa) poesi är som med rollspel – det går inte att göra fel, det går bara att göra på olika sätt. Leve poesin!

Poesi behöver, till skillnad från prosa, inte innehålla information, men nog betydelse – en betydelse som eventuellt kan finnas mellan raderna. Därför handlar poesi mycket om att tolka, och därför kan olika människor få ut helt olika saker av samma dikt. Kännetecken för poesi, rent språkligt, är bland annat ett kortfattat språk och användningen av metaforer, symboler och liknelser  med andra ord saker som kan hjälpa att få fram betydelsen. Det finns inget krav på ett berättande i poesi, även om dikter förstås kan vara berättande, men däremot ett krav på rytm. Rytm kan betyda rim eller takt, en dikt i en viss en viss versform som en sonett eller haiku, men också överlag en språklig klang. Här finns till exempel stilmedel som allitteration, assonans och upprepningar att ta till. Jag har lite svårt att förklara vad ”språklig klang” exakt innebär, men det handlar om vad som är tilltalande ljud och vad som inte är det –  vissa ord och meningar låter helt enkelt harmoniska och vackra, andra blir bara klumpiga och fel.

När det gäller diktens kärna, dess själ, så är det som redan nämnt betydelsen som är det viktiga: en dikt ska väcka känsla, formulera bilder i huvudet på läsaren. En dikt kan vara ett språkligt uttryck för att försöka fånga något för- och utomspråkligt; en ögonblicksbild, en stämning, en känsla… Därför kan det också kännas svårt ibland att läsa en dikt, eftersom den sällan låter sig läsas rakt upp och ner, utan ska läsas med eftertanke, tolkning och en vilja att nå den betydelse, de bilder och den känslan som gömmer sig bakom, under och mellan orden.

Med de tankarna i minnet vill jag inbjuda dig till att läsa två dikter. Den första är Vierge moderne av Edith Södergran (1916), en dikt som är lika stark varenda gång jag läser den. Den andra är av undertecknad, skriven igår enligt NaPoWriMo-förslaget att skriva en haiku. Inspirationen kom till mig då jag satt i publiken under Brahe Djäknars vårkonsert. Håll till godo!

Vierge moderne

Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol…
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
jag är en skål för alla kvinnors ära,
jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
jag är ett språng i friheten och självet…
Jag är blodets viskning i mannens öra,
jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran,
jag är en ingångsskylt till nya paradis.
Jag är en flamma, sökande och käck,
jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor…


Jag trodde sången
var min själ främmande, men
den fanns redan där.

4 kommentarer

Filed under skönlitterärt

4 responses to “Att läsa poesi (och aprillyrik dag 5)

  1. Åh, jag tycker mycket om dina dikter. Det finns så mycket budskap i orden och mellan raderna.
    Jag blev så nostalgisk när du skrev att du varit på Brahe Djäknars vårkonsert. Tänk att de fortfarande finns. Jag sjöng själv i Florakören under ett par år och vi hade mycket ihop med Djäknarna. Ett år sjöng de Carmina Burana…
    Kram Sandra. :)

    • Nej men, har du också varit Flora? Jag sjunger också i Flora, för femte året. Vi har 70-årsjubileum i år så vi övar just nu inför vår stora konsert den sjuttonde maj. Brahe Djäknars vårkonsert var av det mindre slaget men ack, så bra!

      Och vad roligt att du tycker om mina dikter, det gör mig så glad att höra :)

  2. Den gillar jag Sandra :) Hittade din blogg först nu!! Nice!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s