Sparlåga

Livet går på sparlåga, halvfart. Allt är lite för långt borta. Jag orkar inte bry mig om att andas djupt. Vad gör det att händerna är kalla och endast tillfälligt kan värmas på en tekopp? Det är inte som att jag skulle sakna någon som värmde mina händer om jag bad om det, men jag kommer mig inte för att sakna eller be. Jag rycker på axlarna och går och lägger mig, är lycklig då jag sover elva timmar. Det är med ringa intresse jag betraktar världen de återstående tretton timmarna. En bukett lila tulpaner blir inte mer än en bukett lila tulpaner hur mycket jag än skulle behöva det, och jag tittar åt ett annat håll. Jag ids inte låtsas. Gör vad som förväntas av mig, för jag vet inte vad jag annars skulle göra, och förtvivlar ändå då jag inte klarar av det som ju inte egentligen förväntas av mig. Engagemang blir en onödig kraftanstränging och det går lika bra att säga ”jag vet inte”.


Så jag sluter ögonen. Det är väl bara att vänta ut det hela.

1 kommentar

Filed under dagbok

One response to “Sparlåga

  1. Amen sister. Ge oss inspiration och motivation, snälla någon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s