De fem

I ett av Stephs inlägg ställer hon svåra frågor. Vilka böcker är de som påverkat dig mest? Varifrån får du dina influenser? Egentligen skulle man ta de fem första böckerna som dök upp i huvudet, men jag kände att det var för stora funderingar för att tas så lättvindigt. Litteratur är allvarliga saker, trots att jag ju läser skönlitteratur för nöjes skull.

Jag dryftade frågan med min vän J, under en mycket trevlig söndag som involverade solskenspromenad, kafébesök och en massa prat om litteratur. Efter vårt samtal och ett par dagars eftertänksamhet har jag nu kommit fram till att följande böcker på ett sätt eller annat har påverkat mig, både på ett litterärt plan men också i livet i stort.

1. Harry Potter-serien av J. K. Rowling

Harry Potter-böckerna är på något vis så självklart att det nästan ter sig fånigt att lista dem. Efter en tids motstånd – enbart på grund av fördomar och okunskap – till att läsa Harry Potter, så växte jag upp med Harry Potter. Jag till och med växte upp i samma takt som honom (enligt de svenska översättningarna). Jag har tappat räkningen hur många gånger jag har läst de sju böckerna. Samma dag som den sista (svenska) Harry Potter-boken kom ut skulle vi få gäster mot kvällen. Det ledde till att jag tillbringade tio timmar i sträck i en soffa, och steg upp endast för att gå till badrummet eller köket (och då följde boken med mig), för jag måste ju få veta hur det slutar innan gästerna kommer och jag måste lägga undan boken!

Harry Potter var ett av de första fantasyverken som jag läste, och sedan dess har fantasy varit en given genre hos mig. I och med Harry Potter gav J.K. Rowling inte bara en hel generation barn och ungdomar tillgång till en helt fantastisk värld – Harry Potter blev också cross-over-litteraturen konkretiserad. Än idag, som påstådd akademisk och kritisk läsare, dras jag ofta till vad som kategoriseras som ”ungdomslitteratur”.

2. Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren

”Hur många gånger tänker du rädda mitt liv, söstra mi?”
”Lika många gånger som du räddar mitt”, sa Ronja. ”Det är bara så att vi inte klarar oss utan varann. Det har jag förstått nu.”

Boken om Ronja Rövardotter, med alla sina livsvisdomar, har fungerat som en stöttepelare under mina svårare år. Jag har identifierat mig stundom med Ronja, stundom med Birk, men det har alltid utmynnat i samma tanke:

”Birk, min bror, i liv och död kan inget skilja oss åt, vet du inte det?”

För mig har Ronja Rövardotter inte bara kommit att handla om den i sig underbara berättelsen om Ronja och Birk, om relationen mellan Ronja och Mattis, om vördnaden inför naturen och om vikten av att följa sitt hjärta, utan också om den osvikliga kärleken själssyskon emellan. En kärlek som alltid finns där, även om den byter skepnad och innebörd under tidens lopp.

Och förstås, den fantastiska repliken som jag använder i tid och otid, för att den gör mig glad:

”Det är en regnig sommar vi har.”

3. Bläckhjärta av Cornelia Funke

_MG_0522Jag leker med elden en vinternatt.

Det känns som om jag aldrig slutar tala om Bläckhjärta, men det finns en god orsak till det. Denna bok är pur magi. Magi, magi, magi. Det är kärlek till böcker och kärlek till historier. Det är Sotfinger och hans eld som väckte begäret efter och fascinationen av eld hos mig. Det är Sotfinger som gick mig att börja snurra poi och sluka tändstickor.

”Men han snurrade runt, glatt som ett dansande barn och sprutade eld ännu en gång. Högt upp mot himlen lät han den stiga, som om han tänkt sätta stjärnorna i brand. Sedan tände han en fackla till och strök med flamman över sin nakna arm.”

Förutom att Sotfingers namn för evigt kommer brinna i mitt hjärta, har jag också på senare tid börjat inse att han var den första av sitt slag, antihjälten, som jag började sympatisera så mycket med. Han, liksom många antihjältar efter honom, uppoffrar sig inte för något större ändamål. Han står inte på Det Godas sida. Han står på sin egen sida, och endast sin egen sida. För om inte han gör det, vem ska då göra det?

4. Anne på Grönkulla av L. M. Montgomery

Jag läser Anne på Grönkulla ungefär en gång om året. Om sommaren, närmare bestämt. På villan, i solstolen eller på en filt på gräsmattan, med trollsländor som rasslar i luften och björklöv som ritar skuggmönster i mitt ansikte. Med samma iver ser jag varje gång fram emot att få träffa henne och ta del av hennes historia.

Att läsa om Anne är att se det fina i livet. Det är att ta del av det romantiska, det ljusa, det äventyrligt vardagliga, men också det svåra och tunga i förluster och ouppfyllda drömmar.  Jag gläds, liksom Anne, åt att det finns ”besläktade själar” här i världen och jag förstår, liksom Anne, hur det är att vara vara ”i förtvivlans djup”. Jag känner, att jag skulle komma bra överens med Anne. En vacker sommardag kunde vi packa en picknickskorg, full av smörgåsar (trots att de är lite prosaiska), vinbärskakor, äppelmunkar, hallonsaft och annat gott från köket i Grönkulla, och så kunde vi vandra längs med landsvägen i Avonlea tills vi hittade en passlig liten skogsstig att vika in på. Den kunde vi följa ända tills vi kom ut på andra sidan skogen, och där skulle vi slå oss ner med utsikt över det böljande åkerlandskapet och äta vår medhavda mat och prata om allt och inget, och vi skulle förstå varandra precis.

5. Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näsling

På många sätt var Kapitulera omedelbart eller dö den första för mig. Den första poesiprosan. Den första moderna, svenska ungdomsromanen med feministiska undertoner. Boken är en himlastormande ordfest i det dekadent destruktiva, en ironisk jargong i te, rött läppstift, cigarettrök och glitter, allt med engelska stråk. Det var som att återuppleva, eller snarare omleva, högstadietiden i en mer extrem version. Jag blev alldeles andfådd i hjärtat, och då jag hade läst ut den var jag tvungen att beställa hem den från adlibris omedelbart.

Hela boken är egentligen precis som en av huvudkaraktärerna, Lovely, säger: Det är så smaklöst att begränsa sig.

Det är också Lovely som har satt ord på ett fenomen som jag länge har funderat på och utövat, men inte hade lyckats verbalisera innan Lovely dök upp i min litterära värld : my kind of violence.

BöckerDe två av mina fem som finns i min bokhylla i söder. De andra tre finns i norr.

Nu ger jag, som jag ibland brukar, över den imaginära pennan till er. Vilka är era fem böcker? Tänk efter noga, eller tänkt inte alls, men dela med er!

8 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt

8 responses to “De fem

  1. Intressant fråga. Jag måste riktigt fundera! Jag kan faktiskt inte komma på någon bok som har ”påverkat” mig som i att mitt liv skulle delas upp i ”före” och ”efter” denna bok, men det finns några som har gjort stort intryck, några som har gett mig nyttiga insikter, några som jag ofta drar paralleller till när det kommer till hur folk är, och några som har inspirerat mig storligen när det kommer till tecknande och bilder.

    1. Böckerna som gjorde intryck: Okänd soldat samt Här under polstjärnan av Väinö Linna. Att läsa dem var omskakande och hjärtskärande, och gav mig en välbehövlig historielektion (jag ägnade hissalektionerna i skolan åt att rita och tänka på annat).

    2) Böckerna som gav mig nyttiga insikter: Grabben i kuvösen brevid och Ett CP-bra liv av Jonas Helgesson. De gav mig ett par tankeställare om att livet till mångt och mycket handlar om inställning. Sluta gnälla och gör nåt, liksom! Det var delvis tack vare de böckerna som jag vågade starta företag.

    3) Böcker som jag ofta drar paralleller till: Muminböckerna av Tove Jansson (vilka även hör till de ytterst få böcker jag brukar läsa om ibland). Nästan dagligen träffar jag på människor eller situationer som beskrivs precis i någon av Muminböckerna. I mig själv finner jag drag av Snusmumriken, Muminmamman, Muminpappan och det lilla knyttet Salome.

    4 & 5) Böcker som har inspirerat mitt tecknande: Pettsonböckerna av Sven Nordqvist och två sångböcker av Ulla Davidsson och Maja Synnergren som funnits i min familj i tre generationer. Jag beundrade bilderna när jag var 3 och jag beundrar dem lika mycket fortfarande. Dessa böcker är en orsak till att jag inte ger mycket för naivistiskt illustrerade barnböcker. Barn kan uppskatta vältecknade bilder lika mycket som vuxna!

    Det var det! Intressant nog så är det den sista kategorin som har gett det mest bestående intrycket på mig, och det enbart tack vare illustrationerna. Jag trodde länge att jag var en sån som läser böcker, och det var jag också i barndomen och tonåren, men nu som vuxen läser jag kanske tre, fyra romaner per år. Det är inget medvetet beslut, det har bara blivit så. Men allt har sin tid, antar jag!

    • Tack, vad roligt att du ville dela med dig av dina böcker och till dem kopplade insikter! Och att läsa böcker ska ju vara en avkoppling och ett nöje, tycker jag absolut. Vissa perioder, må de vara längre eller kortare, har en kanske inte tid och då är det så. Det fina med böcker är ju att de inte försvinner.

  2. Mina fem böcker får bli:

    Olov Svedelid – Striden vid ringmuren. Absolut inte den första bok jag läste, men den första som riktigt fastnade i mitt medvetande.
    Stephen King – Pestens tid. Det här var den bok som fick mig att totalt snöa in på Stephen Kings böcker. I flera år efter det läste jag nästan bara böcker av Stephen King och Dean R. Koontz
    Arnböckerna – Jan Guillou. Så fort jag började läsa den första Arnboken satt jag fast. Så fort jag hittade böckerna på en bokhandel köpte jag dem alla fyra.
    Hamiltonböckerna – Jan Guillou. Igen. Guillou skriver böcker på ett sätt som tydligen passar mig utmärkt. Och det är någonting visst med Hamilton. Det var min bror som fick mig att fastna i Hamiltonträsket.
    Leotrilogin – Ulla-Lena Lundberg. Jag har alltid fått höra av mina föräldrar att hon är en jättebra författare. Men jag hann fylla 30 innan jag själv läste min första bok av henne.

    Så ja, det känns nästan lite fegt att välja flera bokserier, men det känns ändå som om det är för svårt att välja bara en av böckerna i just de här serierna. Och det är lite samma som med filmer och TV-serier, serierna ger så mycket mer kött på benen än bara den enskilda storyn.

    • Jag tycker det är intressant att jag har hört mycket gott om Arn-serien från flera håll. Själv har jag aldrig orkat slutföra den serien, eftersom den tedde sig alltför trög för mig. Där ser vi hur olika människor är som läsare – och som allt annat också, för den delen :)

      P.S. Jag har full förståelse för din tanke kring serier. Till exempel Bläckhjärta är ju den första boken i en trilogi, och det är nog med alla tre böckerna i ryggsäcken som jag har kommit att tycka om den första så mycket som jag gör!

  3. Åh, så roligt att hitta bekanta böcker även på den här listan! Anne, Harry Potter och Ronja.. Hur väl också jag känner dem!

    Och gällande böckerna var det mer så att vi inte hade tid att grubbla alltför länge när vi var på denna träff, eftersom vi i ganska snabb ordning skulle presentera vår lilla (stora) lista. Men jag vet med mig själv att det var bra med en viss eftertanke, men att det inte skulle ha blivit lättare eller bättre, fast jag skulle ha funderat längre.

    • Jag insåg det också själv, att min direkt-lista inte skilde sig väldigt mycket från min fundera-lista. De böcker som verkligen betyder något kommer nästan per automatik :)

  4. Åh, måste nog ta och läsa Kapitulera omedelbart eller dö snart! Har funderat på det så länge, men det har bara inte blivit av.

    • Det tycker jag absolut att du ska göra! Eftersom den är skriven i poesiliknande form så räcker det inte länge att läsa den heller, vilket ju är bra ifall en inte har så mycket tid. Å andra sidan är det ju hemskt dåligt också, eftersom den tar slut så fort…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s