Vardagslivets lov

Vaknar åtta trettio och det är mörkt och kallt. Jag har sovit med yllesockor och drar på mig en stickad tröja innan jag gör frukost åt mig. Det blir en smoothie på banan och sojachokladmjölk, samt rostade scones från i förrgår, med smör och ost. Jag sitter framför datorn och pratar med min vän J. Kvällen innan såg jag det andra avsnittet av den nya Sherlock-säsongen, och det är fint (och behövligt) att ha J att ventilera allt med, för det finns mycket jag har att säga om den serien. Det mesta är variationer på ”briljant”, ”fantastiskt” och ”fenomenalt”.

Strax efter tio drar jag på mig näbbstövlarna och cyklar iväg till universitetet. Jag har en ny cykel, en gammalrosa Monark och det är en fröjd att ha en välfungerande cykel. Det är inte en lika stor fröjd att inse att -15 grader faktiskt kräver utebyxor, vilket jag inte har, men dumt huvud får kroppen lida, som det heter, och jag vet bättre tills imorgon. I universitetets bibliotek är det fel på värmesystemet, så folk går omkring med ytterkläderna på och jag står länge och talar med en bekant i stor röd, dunjacka innan jag slår mig ner framför en dator för att påta med saker som FPA-bilagor och tågbiljettsersättningar, för att sedan förflytta mig till läshörnan där jag läser en analyserande reflektion av Jane Austens ”Northanger Abbey”.

Halv ett har vi bestämt lunchträff, och det blir en lång lunch. Vi är alla fyra på plats och jag skrattar så jag gråter. Vi funderar över vem i sällskapet som är den vuxnaste och ingen håller mig som ett alternativ för den titeln. Däremot är de andra rätt överens om att jag skulle platsa som den barnsligaste av oss. Detta bevisas då jag försöker övertala de andra att jag ska få slänga pepparkorn på dem. Såpass vuxen är jag ändå att jag respekterar deras ”nej” och förstår att behärska mina impulser.

Då vi sent om sider bryter upp cyklar jag hem igen för ”ettmeddaskaffi”. Mera yllesockor och varma tröjor och kaffe med grädde, så slänger jag mig ner i soffan för att läsa ”Kulla-Gullas myrtenkrona”. Jag har aldrig tagit del av Kulla-Gulla-serien förut, men förstår att den har varit och fortfarande är älskad. Kanske fäller jag en liten tår medan jag läser, för jag är känslig och en obotlig litterär romantiker till min natur. Dessutom påminner mig boken om Anne på Grönkulla, min sommarbok som jag älskar högt och förknippar med skira björklövverk och varma villaverandor.

Då boken är slut och kaffet likaså sedan länge värmer jag tomatsoppa för tredje dagen i rad. Som studerande är det bara att acceptera att ens middagar ofta blir ensidiga. Det har börjat skymma utanför fönstret och jag tänder bordslampan. Jag har nya gardiner och en blåvitrandig löpare på matbordet. Så här sitter jag nu, medan jag äter min tomatsoppa och lyssnar på soundtrack till brittiska dramaserier. Tänker att jag senare ska laga mango sticky rice åt mig, för jag har köpt både mango och kokosmjölk, och är ivrig över att se det tredje och sista avsnittet av Sherlock ikväll. Dagen börjar lugna ner sig, långsamheten lägger sig, kvällen får snart ta över. Imorgon är en ny dag, då jag återigen får träffa mina vänner, cykla på min nya cykel och läsa nya böcker.

Tänk att jag kan leva så här. I alla fall idag, i alla fall just nu.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s