Obotlig fangirl

Jag är en obotlig fangirl, brukar jag påstå och bara halvt om halvt skämta. Ända sedan mina första idolförälskelser under tonårstiden har det hållit i sig, min fascination och kärlek för artister, skådespelare eller fiktiva karaktärer är livskraftig och mycket närvarande i mitt vardagsliv.

En av mina längsta och mest ihållande, om inte hela tiden huvudlöst passionerade, kärlekar är nog den till Sotfinger. Han finns alltid, alltid där med sina eldsflammor och sneda leende. Efter att min vän J och jag hade sett Emilie Autumn tog det bokstavligen en hel vecka innan mitt huvud fungerade som det skulle igen. För Sherlock föll jag snabbare och djupare än vad jag kanske någonsin tidigare har gjort och jag såg hela serien på fyra dygn, och inom de följande fem dygnen hade jag sett hela serien en gång till. Jag har aldrig gråtit så mycket åt ett fiktivt verk som åt sista avsnittet i andra säsongen av nya Doctor Who, och var tvungen att ta en veckas paus från serien för att låta hjärtat återhämta sig.

Ja, ni ser kanske ett visst mönster. Jag ser, jag faller, jag älskar, jag lider. Det är på många sätt alldeles underbart, men på många sätt blir det också så uttröttande. Hjärnan och hjärtat tar så mycket stryk – även om det är blåmärken av kärlek så är det fortfarande blåmärken – och vardagliga, verkliga ting blir så små och obetydliga jämfört med det omvälvande som verklighetsflykten ger. Och det går ju över, såklart det går över. I vissa förälskelser stannar jag kvar, andra går jag vidare från. Jag känner mig bara så fånig medan det pågår, tycker att jag borde veta bättre som Vuxen och Sansad Människa.

Men jag vet inte bättre och jag kan intet annat. Så idag försöker jag hålla ihop mig själv, för igår såg jag Thor: The Dark World och Tom Hiddleston i sin roll som sattygsmakaren och asaguden Loki ställde till det ordentligt för mig. Jag ska säga er, att det inte är lätt att försöka läsa på tent och bete sig som en välfungerande människa då the god of mischief har slagit sig ner i ens huvud och hjärta på obestämd tid.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s