Balladen om kärlek och hat

För länge sedan spelade min vän L en låt för mig. Jag har återkommit till den låten med ojämna mellanrum, och för några dagar sedan fick jag för mig att skriva om den, både som i skriva om den och som i skriva om den.

Låten heter ”The Ballad Of Love And Hate” och framförs av The Avett Brothers. Ni kan lyssna på låten och läsa texten till den först, och sedan ta del av min text – eller så läser ni ”Balladen om kärlek och hat” först och lyssnar på låten efteråt! Valet är upp till er, och upplevelsen av både text och låt blir säkerligen olika, beroende på hur ni väljer. Min tanke har ändå inte varit att skriva en ordagrann översättning av låttexten, utan att göra en svenskspråkig version av berättelsen; att få fram historien och den känsla som genomsyrar den, samtidigt som jag ändå försöker hedra låttextgenrens komprimerade form. Ett rent textuellt komplement och ett alternativ till låten, helt enkelt! Och mycket av ett experiment, ska tilläggas. Förhoppningsvis har det åtminstone till någon del lyckats.

* * *

Balladen om kärlek och hat

Hon skriver ett brev åt honom:
“Min semester är snart slut och jag kommer hem sent.
Vädret var fint och havet fantastiskt,
och jag kan inte bärga mig tills jag får se dig igen!”

Han läser brevet och kastar sedan bort det.
“Ingen här bryr sig om du kommer tillbaka eller stannar”, säger han åt ingen, för han är ensam som alltid.
“Jag märkte knappt att du var borta. Vi ses väl, eller så inte, whatever.”

Hon sjunger tyst på en sång medan hon flyger hemåt. Havet under henne ser blåare ut än någonsin genom hennes ögon, och alla de andra passagerarna ser det också. Hon är den vars närvaro ingen kan undgå att känna, och då hon ger sig av blir frånvaron så påtaglig.

Han håller huvudet högt och går längs gatorna, ser alla i ögonen med en allvarlig blick. Alla främlingar och vagabonder; varje ensam vandrare som han möter hälsar han på, ett fast handslag som inte lämnar någon oberörd.

Hon anländer lyckligt och väl, drar sin stora kappsäck efter sig. I den bär hon med sig alla goda ting: orsaker att leva och orsaker att växa. Omtänksamhet. Förtröstan. Hopp.

Han sitter ensam på motorhuven till sin bil, utan att ta notis om den klara stjärnhimmel som hänger över honom. Håglöst tömmer han det sista ur flaskan av det starkaste som går att köpa i butiken.

Hon tar en taxi. Det är en ung man som kör. Så fort han ser henne lyser han upp av hopp, och då hon senare försvinner iväg mot huset försöker han blinka bort tårarna som hotar att tränga fram vid tanken på att han kanske aldrig kommer se henne igen.

Han kommer hem, och är förunderligt nog fortfarande vid liv. Han svär högljutt över trottoaren och uppfarten till huset. Klockan i köket visar 2:55, och klockan i köket går för sent.

Hon har suttit och väntat, tålmodig och mild. Det enda hon har önskat är ett telefonsamtal eller något slags tecken på att den hon bryr sig om, den som inte är vid sina sinnens fulla bruk, kommer att återvända välbehållen och trygg.

Han snubblar framåt och lutar sig mot dörrkarmen. Huvudet hänger trött och blicken är riktad mot golvet.
“Jag är ledsen, älskling”, säger han, och hon svarar mjukt:
”Varför det? Jag är din, så är det, whatever.

Jag borde inte ha varit borta så länge.
Jag är din, och så är det, för alltid.

Du är min, och så är det, för alltid.”

3 kommentarer

Filed under skönlitterärt

3 responses to “Balladen om kärlek och hat

  1. Vilken sorglig text.. Eller den svenska versionen, måste lyssna på den engelska ännu. Men jag blir så ledsen när jag läser den svenska versionen och tänker på hur vanligt det är i dagens samhälle med just dessa känslor och att inte bry sig om något, för att man mår dåligt.

    • Vad spännande att läsa dina funderingar kring texten! Själv har jag alltid tänkt att den slutar på en positiv ton, så att säga, då hon kommer hem och de är tillsammans igen. ”Så som det ska vara”-tanken. Berätta gärna vad du tyckte och tänkte om den engelska sången också :-)

      • jo, den var ju fin och vacker också, men samtidigt jätteledsen när man läser mellan raderna och funderar på vad det är han går igenom och vad som fått honom så likgiltig. Och det är ju så att likgiltihet är ett stort problem i dagens samhälle, inte minst bland de unga. Är det ett överutbud av allt som skapar detta, eller vad är det fråga om?

        Den engelska sången tyckte jag ändå var mer positiv. Ja, den kändes som något jag kunde lyssna på och ta till mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s