Nordflykt och skrivande

Jag flydde norrut. Stod inte ut med tanken på att inte se de öppna slätterna, att inte få gå barfota över vitbetsade trägolv, att inte få se min familj förrän i december. Så jag flydde norrut, tog mig en helg mitt i veckan och berättade inte nästan för någon att jag skulle komma hem.

Men nu har jag varit hemma. Det har var härligt i all enkelhet. Jag har skrivit och skrivit, för på resedagen slog inspirationen, den framtvingade sorten, till och jag skrev sida efter sida om en man som vill gå genom livet utan att lämna spår. Jag har bakat misslyckade drömmar (hah, så poetiskt) och umgåtts med föräldrarna på det där tysta sättet då alla egentligen pysslar på med sitt, men är medvetna om att de andra är där och byter några ord om något litet ibland. Jag har träffat en saknad vän på kaffe, och vi talade intensivt om skrivande och fantastiska världar och om hur samhället i grund och botten skulle vara så mycket bättre om folk bara skulle låta bli att projicera sina egna  känslor och värderingar på andra. ”Så länge alla inblandade mår bra så är det okej”-tanken.

Sedan har jag tagit tåget tillbaka söderut, och skrivit mera. Om whisky, bland annat. Om tankar på tågstationer och lycka. Jag sitter halv fyra om morgonen och skriver om att tvingas till möten. Skrivboken blir tung av alla bläckord. Vet inte vad jag ska göra av allt! Ack, ett så ovanligt delikat problem för en skribent.

Inatt reser jag igen. Ännu mer söderut denna gång. Före det ska jag gå på marknad och låtsas att det är 1700-tal. Min vardag går verkligen på undantag just nu.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s