Av sorg och glädje väl, antar jag

”Vad är det?” sa jag.”Va?” sa han som om han var försjunken i drömmar.
”Varför gråter du?”
”Bah!” sa han och nöp till mej om näsan. ”Av sorg och glädje väl, antar jag. […] Varför annars? Vad ska ögonen ta sig till med all denna skönhet? Va!”

Jag läser Dårfinkar & Dönickar och kan inget annat än hålla med, hålla med ur djupet av mitt hjärta om att det är precis därför en gråter ibland. Av sorg och av glädje och för att en inte vet vad en ska göra av all denna vidunderliga skönhet som världen förser en med.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s