15. 9. 2013

Kära dagbok!

Det är ett tag sedan nu igen. Det blir lätt så – en har så många planer och Livet tar upp så mycket tid och utrymme i ens vardag. Men det är väl så det ska vara också.

I alla fall. Det är höst nu, och höst brukar betyda nya saker. För min del betyder det att jag plötsligt har börjat läsa litteraturvetenskap. Det var inte meningen, det bara bidde så. Så nu sitter jag i timtals uppkrupen i en obekväm, hårt stoppad soffa i ett undangömt hörn av universitetet och tragglar mig igenom litteraturvetenskapens grunder, Odyssén och artiklar om narratologi. Där emellan går jag på föreläsningar, flera gånger i veckan, vilket är något jag inte har gjort på flera år. Men det känns bra att ha lite struktur på livet igen, och jag har inte fallit ner i mina destruktiva träsk av perfektion och nojor (än), och låt oss för all del hoppas att det fortsätter på den vägen. Tvärtom så sitter jag på seminarierna i litteraturvetenskap och är så glad, så glad över att jag inte är en stackars förstaårsstuderande, endast fyllda 19 och nyss hemifrånflyttad. Det är så mycket enklare då en vet lite hur saker och ting fungerar, även om jag för varje år vet mindre och mindre, men jag är i alla fall medveten om det! Ursäkta, det där blev lite råddigt… Ja, dessutom förväntas jag påbörja min pro gradu-avhandling så småningom, men det blir nu som det blir med den. Jag vill helst inte prata om den så mycket än.

Hur som helst, i helgen studerade jag verkligen inte! På fredagen var jag och KJ på konsert (jag klistrar in några bilder längst ner på sidan). Vi har ju länge velat se Children of Bodom, och efter att de var tvungna att ställa in sin festivalspelning förra sommaren så har vi hållit öron och svartsminkade ögon öppna. Och nu äntligen! Det var alldeles fantastiskt. Som KJ sade, ”de såg precis ut som på teve fast med bättre bild”. Alexi Laiho och de andra Bodomspojkarna är sanslöst duktiga musiker allihopa, de verkade vara i gott skick och publiken var ivrig och taggad. Ljusshowen var fenomenal och jag kunde inte annat än le stort mellan allt dansande och hoppande. Eftersom vi stod så långt fram som andra raden, så hade vi utmärkt utsikt över i princip hela bandet. Jag stod rakt framför trummisen och märkte flera gånger hur han log tillbaka åt mig. Det var så fint att ha sådan kontakt med en bandmedlem, att märka hur han såg att vi uppskattade det de gjorde, och att han i sin tur uppskattade vår uppskattning. Blev det rätt nu? Då bandet i slutet av konserten tackade för sig kastade jag en slängkyss åt trummisen, som fångade den och lade den till sitt hjärta. Från hjärta till hjärta, liksom! Jag var alldeles lyrisk och hes efter konserten och kunde knappt sova.

Ja, och sedan nästa dag så for vi iväg, KJ och jag och de andra i gänget, till KJ:s sommarstuga över helgen. Fullpackad bil och handla mat på vägen och roadtrip via okända trakter och allt sådant! Sedan levde vi i radioskugga ett drygt dygn. Det var fint som snus, som svenska hipsterbloggare brukar skriva. Vi hade kor som grannar och stod och tittade på dem, och bodde i en liten stuga med solgula väggar och blått golv och drack oerhörda mängder te som vi kokade på en röd gasspis. Så badade vi bastu och simmade, och längs med bryggan hade vi tänt lyktor, jordiska avspeglingar av stjärnhimlen och en halvfull, brandgul höstmåne. Vi var alla förkylda, och om vi inte var det så blev vi det, men det gjorde liksom inte så mycket, för vi kunde dricka mera te och det fanns massor av papper att snyta sig i och så åt vi smörgås sent på natten och stekte plättar till morgonmål (fast det blev så sent att det nog nästan var lunch, fast jag vet inte heller för jag tittade inte på en klocka under hela stugvistelsen). Vi satte ut båten i sjön också och försökte hitta en passage ut till nästa vik, men det slutade med att vi rodde runt i en vassrugg istället.

Så nu idag har jag inte riktigt orkat med mera studier och verklighet än vad som var absolut nödvändigt, för jag är fortfarande förkyld och det kliar i mitt högra öra hela tiden (och det är så störande!), så istället har jag gått omkring i kamouflagemönstrade byxor och lyssnat på CoB, och ska kanske baka scones ikväll. Men först måste jag försöka fixa ihop en inlämningsuppgift om nordistiska teorier och forskartraditioner, så det måste jag väl göra då!

Hej hej dagboken!

P.S. Jag skulle ju klistra in några foton. Här kommer de!
DSC04595
Alexi Laiho gör det han brukar: spelar gitarr, growlar och ser tuff ut.

DSC04659

Bästa bandet i stan!

DSC04635

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s