Che Guevara

Den första gången jag hörde Happoradios låt Che Guevara gick den rakt in i hjärtat på mig, målade ett taggigt anarkist-Ⓐ med svart kajal på väggen till hjärtkammaren och tände sedan belåtet en cigarett, förvissad om att jag inte skulle glömma. Det gjorde jag heller inte. Jag återkommer till låten, jag återkommer till texten, den fantastiska text som enligt mig visar det finska språket från sin allra bästa sida. Jag försökte översätta den, ord för ord, men språk fungerar sällan på det viset. Istället skrev jag om den, med betoning på ”skrev” och inte på ”om”.

För det finns saker som vi aldrig kommer undan”, börjar slutet på den texten. ”Det finns människor som vi aldrig glömmer. Det finns känslor som vi aldrig besparas. Jag har fortfarande kvar våra skivor, de vi lyssnade på tusen och åter tusen gånger under sena kvällar som var fyllda av vad jag då trodde att var sann kärlek och vänskap. Ibland tar jag fram dem och lyssnar på dem för tusenförsta och tusenandra gången, bara för att få uppleva den kärleken och vänskapen igen. Falska känslor kan vara lika genuina som äkta känslor. Det räcker med en enda rad av hjärtskärande finsk sång för att jag än en gång är tillbaka till silloin kun me silmät mustalla maalasimme. Det räcker med ett enda aggressivt gitarrackord för att komma ihåg hur fruktansvärt vilsen jag var, och samtidigt så säker på min plats här i världen. Hur jag aldrig hade en tanke på att ifrågasätta den enda, i efterhand nästan makabra, självklarheten – att min plats i världen var vid hennes sida.”

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s