All that jazz

(med inspiration av kvällens händelser)

Vi var en handfull vänner som hade samlats för att umgås. Det var sensommar, tidig höst rentav. Vi hade druckit te och pratat teveserier och förbannat studerandes dåliga ekonomi. Nu var klockan egentligen lite för mycket för att vara en vardagskväll, alla var trötta men ingen ville heller bege sig hemåt. Så kom det sig att vi rotade fram en kortpacke och satte oss kring soffbordet för att spela Klöver Åtta. I bakgrunden spelades musik medan vi halvengagerat slängde fram kort, åt godis och suckade varje gång vi var tvungna att stå över en runda.

Så hördes mjuk jazz, och jag förde världsvant cigarettmunstycket till läpparna. Det rasslade till av de många, stela armband som prydde min handled. Jag blåste ut röken i en tunn stråle och tänkte att det här, det här är livet.
-Så, vad dricker du? undrade Richard, som satt vid min vänstra sida. Jag kikade ner på bordet över mina kort. På den mossgröna sammetsduken stod ett lågt kristallglas med bärnstensfärgad vätska.
-Whiskey, svarade jag.
-Ah. Skål för den goda smaken! sade Richard och höjde sitt eget glas med Glenfiddich.

Medan vi skålade såg jag mig runtomkring. Söta Peggie satt med en bourbon. Marcus hade tagit sig ett glas portvin medan Annie smuttade på sherry. Richard tände sin andra cigarr för kvällen och nickade åt Marcus att blanda korten för ytterligare en omgång poker. Jag synade den nätta lilla hög med spelmarker som jag hade lyckats vinna åt mig under kvällens lopp och bestämde mig för att satsa högt denna gång.

Det blev varmt under den lågt hängande lampan. Annies strasshalsband glittrade då hon, med samma entusiasm som hon tog sig an allt här i världen, kastade sig över korten. Peggie hade otur och lade sig efter bara två varv. Richard verkade stensäker på att ta hem potten och bjöd löjligt högt, så det var mig ett ännu större nöje att i slutet lägga fram en hand straight flush mot hans fyrtal. Med en svordom sköt han över sina spelmarker till mig. Utan att dölja min skadeglädje tog jag emot dem och fiskade sedan förnöjd upp en fickspegel ur handväskan för att bättra på mitt mörkröda läppstift.
-Jaha, gratulerar till vinsten, miss Susan! Jag log syrligt mot Richard.
-Kära du, sade jag, när blev vi så formella att jag slutade vara Suzy, darling för dig? Är du en dålig förlorare, måhända?
Richard lutade sig fram och kysste mig på kinden. Han doftade sött av cigarr och parfym.
-Inte alls, Suzy darling, sade han med ett skratt. Får det lov att vara påfyllning av starkvarorna?

Jag sträckte på mig för att slå askan av cigaretten i askfatet, då musiken tystnade. Låten var slut och jag insåg att jag inte längre hade en cigarett i handen. På ett ögonblick försvann smaken av whiskey från min tunga, och det var inte längre tjockt av rök i rummet. Där jag hade haft min trave spelmarker fanns bara en hög med godispapper.

En kort stund satt vi alla tysta och stilla. Så reste sig Richard upp och gick fram till datorn.
-En gång till? frågade han och såg på oss, och vi nickade alla ivrigt.
Bring it on, baby! utbrast Marcus. The beauty, and the fame, and all that jazz.

2 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt

2 responses to “All that jazz

  1. Vackert skrivet om hur man kan drömma sig bort ibland!

  2. Måns Backman

    Mm :-D

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s