Till döds

Det slog mig där jag satt på golvet, så som jag brukar sitta på golv; en insikt liksom en stöt i bröstet.

Jag kommer sakna er till döds.

Mina vänner, mina underbara vänner som alltid har varit mig kära men som under denna sommar har rotat sig ännu starkare i mitt hjärta. Många är de kvällar och dagar vi har upplevt tillsammans, många är de skratt och de tårar vi har delat. Det är den aspirerande bokbindaren, som är så olik mig själv men som jag håller så innerligt av för det. Det är min älva, som är en självklar kärlek och som jag aldrig behöver tveka inför. Det är den rödhåriga räven, som det är nästintill omöjligt att inte falla för. Det är småfolket, som aldrig slutar bjuda mig på te trots att jag så sällan har möjlighet. Det är alla de och många fler, som jag skattar högt och tycker om att umgås med.

Nu ska jag lämna dem, som jag gör om höstarna.

Och jag kommer sakna dem till döds.

7 kommentarer

Filed under dagbok

7 responses to “Till döds

  1. Men de finns väl kvar, alla dina vänner? :) Kanske det är din tur att bjuda dem på te hos dig? :) Men ja, jag kan förstå dig, man lever i två olika världar när man flyttar mellan studieort och hemort. Å andra sidan så ger det också två världar fulla med möjligheter.

  2. Jamen det låter ju som om du bor på andra sidan galaxen! Alltså, det är inte sååå långt hit ner till Åbo. Och under tiden ni är på olika håll finns det telefon, facebook, skype, chat, telegraf, röksignaler, flaskpost och brevduvor.

    Annars kan man göra som jag. Bo så länge på studieorten att den blir ditt riktiga hem även i hjärtat.

  3. Jo, och så finns det ju i alla fall en (1) trevlig person i Åbo! *blink blink*

  4. Det är där som alla minnen kommer in i bilden, de håller en vid liv när saknaden blir som störst.

  5. Som Henrik sa! Och oj så vi kommer att minnas…Jag kommer att minnas då vi satt på din bastutrappa och talade sex och mera sex. Och hur vi tog oss ut på en spontan roddtur. Och, då du hade tebjudning, hur vi sedan sent på kvällen satt i din lillstuga och Ludde underhöll oss med att ge oss en inblick i hans färggranna medvetende.
    Kommer också minnas danskvällarna. Och skoterturen (som var kort, men oh så magkittlande!). Och strandhäng, då vi sjönd med till The Islander. Och alla mysstunder i min lekstuga.

    Saknad är jag bra. Kan nästan kalla mig proffs. Lätt blir det aldrig, och jag kommer också gå hädan av saknad. Men jag lever för återseenden. För oh. så fina de är!

  6. Saknad är jag bra på*

  7. Måns Backman

    Måste medge att jag ofta, som är min natur, låter mig sjunka in i mina känslor och sinnestämningar. Genom det har jag insett hur mycket jag uppskattar, och rentav älskar, de nya vännerna jag fått men också hur stor saknaden av dom är när de far tillbaka till sina respektive hem eller studieorter.
    Jag vet att jag får se dom igen, nån dag. Säkert fortare än vad jag tror. Det lindrar inte saknaden, men gör återseendet ännu finare, ännu mera att se framemot. Att se alla igen och åter ha känslan ”här vill jag vara”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s