Svart kajal och grönt hår

Jag gick på åttonde klass, en fjortonåring med svart kajal på sin första praoplats. Det var kylig höst och eftersom bussen kom till stan mycket tidigare än vad jag skulle infinna mig, så satte jag mig varje morgon på en bänk nere vid vattnet och lyssnade på HIM:s album Love Metal medan jag väntade på att klockan skulle bli tillräckligt mycket för att jag skulle våga mig in. Än idag kan jag känna kylan från metallbänken och den krispiga doften av frostnupna löv då jag lyssnar på de låtarna.

Jag var praoelev på lunchrestaurangen som de blivande kockarna vid yrkesskolan drev. Under en vecka fyllde jag på vattenkaraffer och vek servetter, lärde mig göra majonnäs och stapla tallrikar. Det var långa och intensiva dagar. Jag fick en egen kockjacka, vita med tygklädda knappar i två rader, och alla studerande var så snälla mot mig, den lilla fjortonåringen med sprethår som lyckades få majonnäsen att skära sig.

En av de som jag blev god vän med, eller så god vän man nu kan bli på en knapp vecka under de omständigheter som rådde, var en studerande som vi kan kalla Daniel. Nu i efterhand inser jag att han inte kunde vara mer än högst tre-fyra år äldre än jag, men i mina ögon var han närapå vuxen. Daniel skrattade ofta, hade lysande grönt hår och tog mig under sina vingars beskydd. En dag, då vi hade en paus, stod vi vid ett öppet fönster i korridoren för att svalka oss, och tittade ut över innergården. ”Där”, sade Daniel och pekade ut en pojke som stod i rökrutan, ”där står skolans snyggaste kille.”

Jag minns att jag tänkte att Daniel var den första bög jag hade träffat i mitt liv. Jag minns att jag tänkte att killen som Daniel visade nog var snygg, men inte den snyggaste på gården. Jag minns att jag tänkte att jag hoppades att killen också skulle tycka att Daniel var snygg, för det var han, med sitt okynniga leende och gröna hår.

Nästa gång jag såg Daniel hade han blått hår. Följande gång var det blont.
Sedan såg jag honom inte fler gånger.

2 kommentarer

Filed under dagbok

2 responses to “Svart kajal och grönt hår

  1. ”En queer person med grönt hår” – Jag eller Daniel? Älskar den här texten. Blev nästan lite hjärteledsen då du sa att du inte träffade honom mera. Älskar hur du ger texten känslan att den kommer ur en bok, fast det är ett minne~

    • Tack ska du ha för dina snälla ord! ”Du gör fiktion av verkligheten”, sade en vän åt mig en gång, och det gör mig så glad att höra att det faktiskt lyckas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s