Vila får man göra i himlen

Vi tillbringade ett dygn i radioskugga, mina fyra älskade högstadievänner och jag. Det var så hett att det där hav möter himmel bildades hägringar, dallrande luftöar som sträckte sig längs med horisonten. Vi badade bastu och tvättade håret med honung, simmade i det kalla vattnet och låg sedan nakna utsträckta på den solvarma verandan för att torka och samla D-vitamin inför den kommande vintern. Vi skålade i skumpa och i rödvin och intog obskyra mängder mat, lyssnade på oändligt med musik och vilade kropp och själ. Då jag stod och borstade tänderna utomhus tittade jag upp mot den stora, lysande månen som inte ännu är en augustimåne.

Trots att jag var trött på så många sätt, så for jag ut och dansade på lördagskvällen. Vi började som ett väldigt litet gäng, men hur det än kom sig så blev vi bara fler och fler och mina umgängesvärldar krockade. Det var lajvare och det var högstadievänner och det var kusiner och annat löst folk. Jag hade väst och slips och massor av svart kajal och dansade tills jag var genomsvettig. Jag fick så fina komplimanger, sådana som jag lindar in i rött sidentyg och lägger i en blankpolerad träask i hjärtkammaren. Det var så fruktansvärt roligt att jag ibland bara var tvungen att skrattskrika på dansgolvet, jag njöt av den intensiva värmen och stroboljusen som perforerade ögonlocken och av fantastisk musik, musik, musik. Cigarettröken stack i lungorna, conversen klibbade mot esplanaden under lindarna och den snygga bartendern bjöd mig då jag för en gångs skull beställde något annat än vatten. Jag körde hem i den kalla, ljusa gryningsluften, genom grönskande dalsänkor med dimsjok och fågelsång. Månen följde mig fortfarande och jag älskade världen besinningslöst, älskade världens skönhet av hela mitt väsen.

Idag på jobbet var jag mindre trött än vad som kunde förväntas efter många timmars dans i benen och endast fyra timmars sömn i kroppen. Det var varmt och solskenet svedde huden. Jag blundade och sparkade av mig skorna, kände yllekjolen sticka mot bara ben. Mot slutet av dagen satte jag mig invid en dignande hallonbuske och åt hallon tills jag storknade och hade rivit upp händerna på taggarna. Nu ska jag iväg igen, spela minigolf med kollegerna och fara och simma. Imorgon har jag träff över en kopp te. På torsdag är det sommarens storlajv.

Viil får man jär i himelin, som det sades i Oravais Teaters ”Lumpänglar”.
Vila får man göra i himlen.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s