Slutkörd i själen

 

Jag är så trött att jag kunde gråta

samtidigt så hänförd att jag inte kan annat än le

Jag vill sova i tusen år och vaka i en evighet.

 

Jag är slutkörd i själen, alldeles utsliten av kärlek

hjärtat fullt till bristningsgränsen

går på bensinångor, kan inte sluta om jag så ville

och kanske jag inte vill.

 

Kanske jag inte vill.

 

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s