Fritt fall

De talar om en berg-och-dalbana av känslor. Att det går uppåt och neråt. Vad de glömmer, eller kanske inte har varit med om, är då berg-och-dalbanans bromsar inte längre fungerar, då rälsen har slitits upp och du slungas ut över stupet. Ingen lutning, ingen brant,  bara ett fritt fall rakt ut i luften.

Då kan det hända att du helt tappar greppet om världen och bokstavligt talat inte ens klarar av att göra en kopp te för att lugna nerverna, bokstavligt talat inte klarar av att över huvud taget göra något annat än att ligga raklång på golvet och jämra dig högt och gråta ner i mattan. Någonstans bortom chocken och smärtan inse att du inte klarar av det här själv och lyckas kravla dig fram till telefonen och mellan tårarna försöka förklara för den stackars vännen i andra änden av linjen att det egentligen inte är så illa som det låter, att ingen har dött, men att livet plötsligt blev alldeles  o u t h ä r d l i g t  svårt.

Då är det fint med vänner som förstår precis, som lyssnar och tröstar och väntar tills snyftningarna så småningom avtar, som inte fördömer eller förlöjligar eller förminskar, utan som inser fakta: att just i denna stund, av någon inte helt klarlagd orsak, är själens alla försvarsverk rivna, alla skyddsmurar fallna och ditt innersta väsen ligger totalt blottat för den hårda verkligheten och det känns som om det ska förinta dig.

Och sedan går det om. Bara så där. Du avslutar telefonsamtalet, stiger försiktigt upp, snyter dig och med skakande händer gör du den där tekoppen som för bara en halv timme sedan var ohjälpligt utom räckhåll. Huvudet är tungt och ögonen trötta, men själen och hjärtat är återigen trygga bakom mjuka ord och bomull och du kan känna hur det svåra drar sig undan för den här gången, hur förnuftet och sansen sakta återvänder. Jag vet hur det är, älskling. Jag är där i andra änden av linjen, jag är den säkerhetslina du inte visste att du hade då rälsen rämnar.

Det är inte lätt att vara människa.

5 kommentarer

Filed under skönlitterärt

5 responses to “Fritt fall

  1. Vackert skrivet. Jag har lyckligtvis inte behövt sitta i den fritt fallande vagnen själv, men jag har varit den där säkerhetslinan åt någon.

  2. Vackra tankar! Och skrämmande. Jag har testat båda. Ingendera är skoj. Inte att se ens vän må så dåligt, inte att må så dåligt själv.

  3. Nej, kärleken den borde förbjudas !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s