Fiskardottern

Jag talar ej om hvarifrån jag kom,
men jag gick precis dit det lyste mig.
Vid gnistornas sprak
under smedjans tak
den svarta smedpojken kysste mig.
Vid skuggande stack
med skördarn jag drack
ur hans kruka den surnade drycken.
Min kjortel vardt våt
i fiskarens båt
och bär sikfjäll ännu som smycken.

~ ”Maja hönstjuv” av Erik Axel Karlfeldt

xx

De orden ringer i mitt huvud där jag står i solgasset och ser fiskfjällen glittra över arbetsbordet. Jag har bestämt mig att jag ska lära mig fiska i sommar och ibland, då jag får något för mig, så är genast inte fort nog. Jag inser dessutom att det inte finns någon genväg till praktisk kunskap. Så jag tar ett djupt andetag, försöker tänka bort mina äckelkänslor och bestämmer mig för att bara göra och lära mig under tiden. De teoretiska, akademiska studierna tog slut i samma stund som jag lämnade studiestaden. Nu är det sommar och då gäller andra slags föreläsningar och tentamina.

Det är sällan jag ror, men det hindrar mig inte från att ge mig ut i på sjön med min mormor för att ta upp näten. Jag blir blöt, råkar ro på en sten och på kvällen kommer mina armar att värka av ansträngningen. Vi vittjar båda näten och får två gäddor och flera abborrar, en på nästan ¾ kilo, som vi bär upp i hinkar till villan. På vägen stannar vi för att byta några ord med grannarna om vädret och fiskelyckan. Så lär mormor mig hur man reder ut nät och lägger upp dem på ”stickon”. Redan nästa dag får jag själv ta upp ett av näten medan mormor sköter årorna och jag lär mig förtöja båten vid bryggan. Det blåser friskt och vattennivån är lägre än någonsin då jag drar i repet för att försäkra mig om att båten inte kan slita sig.

Sedan står jag med solen brännande i nacken medan morfar lär mig rensa och filéa. Det är förvånansvärt tungt och jag tar i så svetten lackar då jag försöker hålla i en hal fiskstackare i ena handen och arbeta med kniven i den andra. Det är slemmigt och blodigt men till slut viftar jag triumferat med mitt livs första gäddfilé. Jag har fiskrens under naglarna och ännu flera timmar senare plockar jag bort fjäll från händer och armar.
xx
Sådana är fiskardotterns smycken.

xx

9 kommentarer

Filed under dagbok

9 responses to “Fiskardottern

  1. Nej så härligt! Jag tycker det är något attans så fint med att lära sig nytt så här på ”äldre” dar. När kan jag lägga i och ta upp och en och annan abborre har jag rensat och filéat (men nog aldrig med van hand). Men en ny sak gjorde jag i veckan. Fick ta i land med vår större brum-brum båt i lördags. Hon är hela sju meter lång och det blåste stadig kuling från nord-öst, så det var lite knepigt. Men fick henne iland utan att smälla i berget. Och pöste av stolthet efteråt! Attans så tuffa vi är!

    • Duktigt gjort! Jag skulle aldrig våga mig på att på något vis hantera en motorbåt, en liten roddbåt är helt tillräckligt för mig :-) Och visst är det fint att kunna lära sig något nytt! Jag tänker som så, att jag vill kunna fortsätta fiska den dagen mommo och moffa inte längre kan, och dessutom är fiskekunskaper både till stor nytta och till nöje!

  2. Duktiga du! Själv har jag ett alltför stort medlidande med maskar som skall träs på krok och fiskar som skall smällas i huvudet, för att kunna ens meta. Men jag beundrar dig!

    • Jag hade förut också svårt för att fiska, just för att jag tyckte synd om fiskarna. Sedan jag insåg att det ändå är bättre att jag själv är med och tar upp fisk, så har jag en större förståelse för hur det egentligen går till och därmed också själv kan se till att de inte lider i onödan!

      • Du har helt rätt tänk. Och en förståndig fiskare så sköter ju om sina fiskar och avlivar dem inte i onödan, men tar ändå livet av dem om till exempel kroken fastnat på ett dåligt ställe i munnen.

  3. Jag försökte lära mig rensa och röka fisk för några (läs: många långa) år sedan. Mitt enorma intresse ledde till att jag inte kommer ihåg nånting. Jag borde lära mig pånytt, men är det inte skönt att inte kunna så att någon annan gör det åt en? Hur som helst kan jag både ta upp och sätta i näten. Det är väl ändå något?
    Borde vi annars ta en tur till min villa (för en gångs skull) och göra något åt din motorbåtsskräck? Om inte annat kan du få träna på dina dubbla halvslag.

    • Nästa på min att-lära-mig-lista står också tillreda fisk, bland annat genom rökning. Och att över huvud taget kunna lägga ut och vittja nät är nog en bravad i dagens samhälle!

      Jag åker gärna motorbåt, men styra den… Usch nej. Kanske en tur till din villa vore bra terapi! Om inte annat kan du lära mig dubbla halvslag, för jag vet inget annat om sättet på vilket jag förtöjer båtar än att det i n t e är dubbelt halvslag ;-)

  4. Nej men så roligt! :D Att fiska är ett av mina största nöjen, dock främst med svirvel, eftersom jag tycker att det är alldeles för lätt och tråkigt att fiska med nät. Lite ”haastetta elämään” ska man ju ha. :D

    • För mig är det alldeles tillräckligt spännande att fiska med nät, landkrabba som jag är! Dessutom är själva fångsten i sig mitt största mål, inte fiskandet som syssla, även om det också kan vara trevligt :-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s