Brev från ett dåtida jag

För knappa två veckor sedan fick jag ett mycket intressant e-postmeddelande. Det var nämligen en hälsning från mitt dåtida jag i mars detta år. Så här skrev jag bland annat åt mig själv:

Hej framtida (nutida) jag! Veronica Varlow lärde mig det här i sin dagbok. Hon är en fantastisk kvinna, jag beundrar henne så. Genom att skicka ett brev, eller i det här fallet mail, till sig själv med påminnelse om ett mål man vill uppnå så ökar man chansen att faktiskt uppnå det målet. Det här är mitt mål: KANDIDATEXAMEN. Då jag får det här brevet, så hoppas jag på att ha så gott som allting klart. Förhoppningsvis har jag kommit hem från en härlig vecka i England. Förhoppningsvis är min biämnesuppsats nästan helt klar. […] Så kämpa! Skriv det sista! Lämna in betygsanhållan! Kom ihåg att tro på dig själv! Det gör inget om du inte följer schemat, för du gör nog det du ska göra. Det vet du. Och om du någonsin tvivlar och angstar (vilket du troligen gör), kom ihåg: WWALD?”

Det var en mycket märklig känsla, att läsa vad jag hade skrivit åt mig själv. Ni vet den där tankeleken, om vad man skulle säga till sitt dåtida jag om man hade chansen? Det här är egentligen bättre, att kunna prata med sitt framtida jag, för då har man en verklig chans att påverka. Jag har så gott som allting klart inför kandidatexamen, jag ska på mitt sista proseminarium idag. Jag hade kommit hem från en helt fantastisk vecka i England. Och det kändes bra att få tillåtelse av sig själv, svart på vitt, att angsta och tvivla, för det skulle jag ju göra i vilket fall som helst!

Ifall du också vill skicka ditt framtida jag ett e-postmeddelande, må det så vara två dagar eller nio år in i framtiden, gå in på www.futureme.org och skriv! Förhoppningsvis gör du som jag och glömmer bort det, så får ditt framtida jag en överraskning från ditt dåtida dito.

Och någon dag måste jag skriva om Veronica Varlow, en av de stora inspirationskällorna i mitt liv just nu. Tills dess, låt mig bjuda på en bild av henne doing her thing – burleskdans –  då jag hade den stora lyckan att få se henne som en av Emilie Autumns Bloody Crumpets påsken 2012.

IMG_0962

2 kommentarer

Filed under dagbok

2 responses to “Brev från ett dåtida jag

  1. Vilken fantastisk idé att skicka brev åt sig själv i framtiden! Det måste jag prova på.

  2. Vilken fin tanke att skicka brev åt sig själv.. Kanske man borde göra det och ge sig en klapp på axeln i förtid, en liten tanke som säger att du duger som du är, även idag. Och du får vara riktigt glad som har nästan allt klart som du ville ha gjort :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s