Dagens

Dagens vill: Skriva ner idéerna till en kort novell som jag fick då jag häckade på tågstationen tidigt i förmiddags och funderade på hur det är att stappla hem på höga klackar morgonen efter kvällen före.
Dagens strumpor: Tråkigt mörkblå (men de var inte svarta i alla fall).
Dagens låt: Det har varit ovanligt lite musik idag, men för någon dag sedan, då jag i jeansshorts och converse cyklade till skolan, så spelades Kapten Röd på radion. Jag kände mig så stark och odödlig och full av vår och liv där jag susade fram, så jag väljer någon låt av honom. Kanske den fantastiska Ta inga order, som jag lyssnar på just nu!
Dagens dryck: Kaffe (!) som jag doppade sockerskorporna i då jag tittade på teve med föräldrarna, och en kopp Lady Grey som jag intog i soffan.
Dagens mat: Kallrökt lax och potatis som mommo hade skickat med.
Dagens misslyckande: Jag skulle bättra på färgen på min röda läderjacka, men färgen räckte inte riktigt till, så nu har jag en rödflammig jacka istället. Jag låtsas att det är meningen och att jag är punk.
Dagens köp: En tågbiljett som tog mig från Staden i söder till slätterna i norr.
Dagens lyckade: Romanen Gräset är mörkare på andra sidan av Kaj Korkea-aho. Jag tillbringade hela tågresan med nosen i boken och har nu hunnit läsa ungefär 350 sidor av dryga 400. En verkligt läsbar bok, med underbart realistiska karaktärer, ljuvligt passande namn och hög igenkänningsfaktor – på gott och ont.
Dagens trevlighet: Den gulliga, vita hunden som sov på mina fötter då jag hade fått plats i husdjursvagnen.
Dagens färg: Lila, trots det gråa vädret.
Dagens ord: ”Raamt” från Korkea-ahos bok.

Då jag stod på tågstationen i Seinäjoki såg jag något som värmde mitt hjärta. Det var en man och en kvinna som var på väg ut ur vänthallen och under glada utrop möter en annan man, som i sin tur är på väg in genom huvudingången. Då de möts faller de varandra om halsen. Så står de och skrattar och kramar varandra så innerligt, alla tre, mitt i dörröppningen, och det fullkomligen strålar glädje och kärlek om dem. Och jag kan inte annat än le stort och tycka att världen inte är så tokig, trots allt, då man kan stå och kramas i en dörröppning.

2 kommentarer

Filed under dagbok

2 responses to “Dagens

  1. Man kan inte bli annat än varm i hjärtat av att se människor som så där tydligt tycker om varandra.

    Och så undrar jag, är det något fel på svarta strumpor? Jag har jätteofta svarta strumpor… ;)

    • Nå nej, inte är det något fel på svarta strumpor, jag har själv svarta strumpor nästan dagligen! :-D Det är bara lite mer roligt med till exempel regnbågsrandiga knästrumpor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s