Valborg

Vissa samlar ihop tomflaskorna och menar att ju fler tomma flaskor i lägenheten dagen efter, desto bättre fest kvällen före. Jag anser att ett tydligt tecken på bra fest är då alla mina tesilar plus en av mina tekannor har varit i användning, och jag står och diskar kakfat efter kakfat mitt i natten då gästerna sent omsider har gått hem.

Det är inte det, att vi inte beter oss som det förväntas av oss studenter. Vi slöt upp på Vårdberget för att höra Brahe Djäknar sjunga in våren och för att lyssna på styrelseordförande till studentkåren hålla tal. I sitt tal klargjorde ordförande att studentkåren står bakom förslaget på en jämlik, könsneutral äktenskapslag och citerade Edit Södergran. Det var mycket fint, tyckte jag, både ställningstagandet och reciterandet. Vi satte våra studentmössor på huvudet då det påbjöds och skålade i väl kyld skumpa. Så det är inte det, att vi inte beter oss som det förväntas av oss studenter. Det är bara det, att vi deltar enligt egna preferenser. Vi ville lyssna på djäknarna och skåla i skumpa, alltså gjorde vi det. Sedan ville vi ha te, alltså gick vi hem till mig för att dricka te och äta äppelkaka.

Valborg och första maj kom så snabbt på i år. Det var som påsken – där går man alldeles ovetande i sin lilla studievärld och så plötsligt hoppar den på en! Sådant gör mig alltid lite illa till mods, jag hinner inte förbereda mig det minsta. Å andra sidan, då man väl är in i det hela så är det bara roligt, som en i sällskapet konstaterade, och det har hon ju så rätt i!

Och jag hade så roligt, medan jag drack skumpa och medan jag drack te och då jag skrattade så jag tjöt åt alla dåliga ordskämt som florerade ovanligt mycket under kvällen. Jag deltog gärna i diskussionerna om allt från örhängen och bröllop till föräldraskap och poliser (oj, vad vi lät vuxna utgående från de ämnena!) och vid något skede av kvällen så hamnade vi alla på golvet, som brukligt är.

Klockan hann bli över midnatt innan mina gäster, något motvilligt, drog sig hemåt och jag förkunnade att jag skulle motarbeta mina hjärnspöken genom att inte gå och lägga mig riktigt än, trots att jag kände att jag borde. ”Du vet ju hurdan jag är”, sade jag till min vän med ett litet leende, till hälften urskuldande, till hälften på skämt. ”Jag beklagar”, svarade hon och jag kunde inte låta bli att skratta till, med ett aldrig så litet stygn av vemod, för jag insåg att den responsen var den enda vettiga och att jag själv stundom beklagar att jag är som jag är.

Nästa dag var det första maj, vi picknickade i parken och alla hjärnspöken smalt bort i solen, som de brukar göra nästa morgon. O, hur härligt majsol ler…

2 kommentarer

Filed under dagbok

2 responses to “Valborg

  1. Låter som en fantastisk wapp! :) Och man får väl fira wappen precis som man vill, tycker jag. Att lyssna på Brahe Djäknar är väl det enda som man verkligen måste göra, om man är i Åbo på wappen.

    Hjärnspöken kan också minska med tiden. Mina har gjort det. På gott och ont. Dikterna har minskat, medan lyckan istället har tagit sig uttryck via samboskap och mer sällskap och kreativitet i köket. Allt har sin tid, så njut av den tid det varar. Ibland saknar jag mitt diktskrivande, samtidigt vet jag att jag mår bra idag.

    • Åh, vad jag känner igen det där med dikterna! De har minskat i antal för varje år som går, men då har jag också blivit mer och mer lugn och tillfreds för varje år. För jag, liksom du, vad det verkar som, skriver mest då jag mår sämre. Så du har rätt i att en avsaknad av dikter på sina sätt är ett gott tecken!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s