Det spontana kontrollfreaket

Om inte ens två veckor ska jag till England. Jag ska äntligen hälsa på min vän L, något jag har tänkt göra i flera år. Det är på tiden nu, då det är hans sista studieår i England och man aldrig kan vara säker på var han är nästa höst. Det blir spännande värre, för man kan heller aldrig vara säker på vad som händer i hans sällskap. Jag är utelämnad på hans nåd och onåd i en helt främmande stad.

I samma veva, då jag en gång är i landet, ska jag tillbringa ett par dagar i London, denna underbara plats. Det ska bli fint att få återse staden. Jag måste erkänna att jag inte på rak arm kommer ihåg ifall det är tre eller fyra gånger som jag har varit i London tidigare, men det är svårt att resa dit för många gånger. Jag ska njuta av storstadsromantiken, utnyttja tunnelbanesystemet till fullo, titta om London Eye och Westminster Abbey och Picadilly Circus ser som som tidigare. Jag ska äta fish&chips, besöka ett par platser som har en slags koppling till Doctor Who och Sherlock, obotlig fan girl som jag är, och kanske fara på musikal på kvällen. Jag ska sitta på kafé, titta på människor och överlag promenera omkring tills mina fötter skrikande ber om nåd. Det finaste är att jag också får sällskap av Räven, som numera huserar i England! Spännande resa, nya och nygamla och ställen samt dubbelt sällskap – bättre än så blir det inte.

Det som gör mig både upplivad och stressad på samma gång är min ambivalenta inställning till det spontana/det kontrollerade. Jag vet vilka tider Billy Elliot-musikalen går och vilken tunnelbanestation jag ska kliva av vid för att hitta whovianernas inofficiella samlingsplats, men jag har ingen aning om hur jag ska ta mig från flygfältet till L:s studiestad. Jag har letat upp priserna på endagskort till tunnelbanan, men vet inte ännu hur jag ska ta mig från Åbo till huvudstaden för att över huvud taget kunna flyga iväg till de brittiska öarna.

Å ena sidan vill jag vara spontan. Ung och vild och fri. Utan begränsningar eller onödig kunskap. Ta dagen och situationen som den kommer med vissheten om att jag kommer att klara mig och troligen ha det fantastiskt under tiden.

Å andra sidan vill jag ha allt under kontroll. Tidtabeller, priser, rutter. Ordning och reda, så att jag slipper stå på Victoria Station mitt i natten, utan mat, internetuppkoppling eller någonstans att sova.

Det är inte lätt att vara ett spontant kontrollfreak…

2 kommentarer

Filed under dagbok

2 responses to “Det spontana kontrollfreaket

  1. Lina

    I hear you sistah!

  2. Sandra, det lönar sig att planera. Jag menar det. Spontanitet är *aldrig* värt att sakna internetuppkoppling. Eller hur det nu var.

    Först nu har din icke-blogg hamnat bland prenumerationerna i min rss-läsare. Det är nog bra att x3m:s community stänger.

    Se till att hälsa whovianerna (och varför inte L?) från mig, du lyckliga själ.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s